Lite deppig
2011-08-19 @ 07:57:03
Snart har första veckan gått efter semestern. Har gått ganska bra har fått kasta mig in i jobbet det har varit väldigt mycket att göra.
Det som är tråkigt när man börjar jobba igen är att alla mina tankar om barn kommer tillbaka. När jag har semester så slappnar jag av och nästan glömmer bort allt som har med barn att göra. Just nu är jag som ett otåligt barn som bara vill att läkar tiden ska komma i brevlådan. Är jätte hoppfull när jag går hem att idag kanske det ligger ett brev där i post lådan och sen blir jag jätte besviken när det inte gör det. Igår var en sån dag kommer hem lite sprallig när jag öppnar brevlådan och det ligger ett brev från Karolinska, åh tänkte jag och blev glad ända tills jag läser att det var till min sambo. Super besviken igen.
Jag har nog bestämmt mig för att ringa till kliniken igen på måndag om jag inte fått något brev idag. Men ni ska få veta en sak om mig. Jag har otrolig telefon skräck, jag drar mig för att ringa alla samtal. Så samtalet på måndag känns riktigt tungt att behöva göra för vet inte riktigt vad jag ska säga och tror att dom kommer tycka jag är riktigt tjatig som ringer en gång i veckan och undrar om min tid. Men jag har nog tänkt mig att jag ska fråga hur lång tid det kan ta innan man får sin läkar tid och om man blir placerad i någon kö nu igen innan det är min tur?
Förstår inte riktigt hur Huddinge jobbar egentligen för när jag ringde i måndags och hon läste i min journal att det ska skickas ut en ny läkar tid varför tog hon inte då upp läkarens schema och såg när det finns en ledig tid skrev ut den och stoppade den i ett kuvert och skickade? Istället så stängde hon ner min journal och kommer att behöva öppna den igen nån gång senare och då skicka iväg tiden, känns ju som att dom inte riktigt jobbar systematiskt där på Huddinge. Och om man hela tiden jobbar så här så förstår jag att dom inte hinner med.
Jag har även kommit in i någon negativ tanke spiral just nu där jag typ tänker hela tiden att nej jag kommer aldrig få barn. Vet inte riktigt hur jag ska ta mig ur det? Sen blir det ju inte lättare av att jag tycker att alla runt omkring mig är med barn just nu eller precis har fått. Träffar man kompisar ja då ska dom ha barn, köper man en tidiningen ja då är det någons baby lycka man ska läsa om och går man in på Facebook så har någon kompis precis fått sin lilla gullunge. Okej jag vet att jag är bitter men vet faktiskt inte hur jag ska ta mig ur detta?
Det som är tråkigt när man börjar jobba igen är att alla mina tankar om barn kommer tillbaka. När jag har semester så slappnar jag av och nästan glömmer bort allt som har med barn att göra. Just nu är jag som ett otåligt barn som bara vill att läkar tiden ska komma i brevlådan. Är jätte hoppfull när jag går hem att idag kanske det ligger ett brev där i post lådan och sen blir jag jätte besviken när det inte gör det. Igår var en sån dag kommer hem lite sprallig när jag öppnar brevlådan och det ligger ett brev från Karolinska, åh tänkte jag och blev glad ända tills jag läser att det var till min sambo. Super besviken igen.
Jag har nog bestämmt mig för att ringa till kliniken igen på måndag om jag inte fått något brev idag. Men ni ska få veta en sak om mig. Jag har otrolig telefon skräck, jag drar mig för att ringa alla samtal. Så samtalet på måndag känns riktigt tungt att behöva göra för vet inte riktigt vad jag ska säga och tror att dom kommer tycka jag är riktigt tjatig som ringer en gång i veckan och undrar om min tid. Men jag har nog tänkt mig att jag ska fråga hur lång tid det kan ta innan man får sin läkar tid och om man blir placerad i någon kö nu igen innan det är min tur?
Förstår inte riktigt hur Huddinge jobbar egentligen för när jag ringde i måndags och hon läste i min journal att det ska skickas ut en ny läkar tid varför tog hon inte då upp läkarens schema och såg när det finns en ledig tid skrev ut den och stoppade den i ett kuvert och skickade? Istället så stängde hon ner min journal och kommer att behöva öppna den igen nån gång senare och då skicka iväg tiden, känns ju som att dom inte riktigt jobbar systematiskt där på Huddinge. Och om man hela tiden jobbar så här så förstår jag att dom inte hinner med.
Jag har även kommit in i någon negativ tanke spiral just nu där jag typ tänker hela tiden att nej jag kommer aldrig få barn. Vet inte riktigt hur jag ska ta mig ur det? Sen blir det ju inte lättare av att jag tycker att alla runt omkring mig är med barn just nu eller precis har fått. Träffar man kompisar ja då ska dom ha barn, köper man en tidiningen ja då är det någons baby lycka man ska läsa om och går man in på Facebook så har någon kompis precis fått sin lilla gullunge. Okej jag vet att jag är bitter men vet faktiskt inte hur jag ska ta mig ur detta?
Kommentarer
