SebSus

Ja varmt välkommen hit "samma båt". Super roligt att du har hittat hit till min blogg. Också roligt eller roligt ska jag väl inte säga att det är, det aldrig roligt att behöva göra IVF men skönt att höra ifrån någon som har samma problem som vi. Det finns inte så många som har CF så inte ofta man stöter på någon som du sa sitter i samma båt. Lång väntetid ska vi inte tala om det är det som har varit det värsta tycker jag att man ska behöva vänta så länge, men du kan nog använda dig av vårdgarantin va? Kolla upp det, kan vara värt så du slipper stå i kö i minst ett år som vi fick göra.
Oron att aldrig lyckas är det som gnager mig mest men jag och min sambo försöker värkligen se allt positivt men det är svårt emellan åt. Och vi försöker göra en reserv plan för om det inte lyckas, någonstans måste man väl säga stopp nu räcker det eller? 
Hoppas att du fortsätter läsa och skriver ibland så jag får höra hur det går för er. Håller mina tummar för er att ni snart får er tid och kommer igång snart!

Har precis tittat på "barn till varje pris?" som går på SVT 1. Fasiken vilket bra program det ska jag fortsätta att följa. Hoppas att många har sett detta program så att det kanske bli mer okej att prata om barnlöshet.
Men det var inte det jag skulle prata om utan i slutet av programet så fick man se en för puff av vad som kommer nästa vecka och då ska det handla om ett par som får sperma av några dom känner och suger upp dom med en spruta och för in i tjejen. Precis det jag och min sambo har pratat om ifall inte IVF funkar för oss. Så nu längtar jag till nästa måndag när nästa program kommer. Då får man lite perspektiv på våra diskutioner, det kanske faktiskt är okej och inte super konstigt.

Idag är det den 18e och då var det dags för månadens mens. Men jag önskar att det var oktober nu för då hade vi fått börja med sprutorna. Jag har hämtat ut allt så det ligger här snällt och bara väntar på att få användas. Men nu får vi hoppas att denna månad bara springer förbi.

I helgen har vi haft dom mest konstigaste diskutionerna. Ska snart berätta vad vi har diskuterat men först måste ni få reda på hur allt började. I fredags var jag inne på kontoret och jobbade och det hör inte till vanligheterna för jag har min arbetsplats ute på ett bygge. Men iaf mitt företag har anställt väldigt många nu den senaste månaden och på fika rasten kommer det fram en kille ca 45års åldern och presenterar sig, vi kan kalla honom för S. Vi pratar på om olika jobb och sådär och senare under dagen så frågar han mig om jag vill med ut och röka, om jag röker? Nej svarade jag, jag har en lungsjuk kille så jag skulle verkligen inte röka. Senare under dagen när vi träffades igen så frågar han lite om vad min kille har för lungsjukdom och sådär. Och helt plötsligt frågar han, men hur fungerar fortplantering för er? Jag vart helt ställd. Men kände att vafan jag berättar så jag berättar att CF patienter har för tjockt sekret vilket gör att hans sädesledare har förtvinat och att vi aldrig kommer att kunna få barn på naturlig väg utan måste använda oss av IVF. Jaha tänker ni nu va är det som är så intressant att någon på jobbet undrar om ni kan få barn. Jo det sjuka var att när jag hade berättat detta så sa han att ja jag och min förra fru vi hoppade över IVF och adoptera direkt. Jag såg nog ut som ett fån för då förklara han att hans fru hade fått en svår infektion i sina äggledare när hon typ var 14år som läkarna då inte ville behandla och försäkrade henne att det inte kommer ge henne men för livet men när hon sedan är 19år så säger läkarna att du kommer aldrig få barn. Så då bestämmde dom sig för att adoptera direkt. Och några år senare får dom sitt lilla barn från Korea. Och när han sedan berättade om sin son så verkligen lyste det om honom.
Sen var det inge mer med det utan jag gick hem och tänkte inte mer på det. Men så berätta jag för Seb på lördagen om det här och så kom vi in på om hur vi ska göra om det här inte kommer att fungera. För nu gör vi våran andra IVF i oktober och om inte det fungerar så kommer vi göra tredje IVFn i vår och då säger min sambo att ja under nästa år så kommer vi definitift ha gjort alla våra grattis försök och om inte det fungerar vad gör vi då? Och nu kommer säkert många tycka att jag är hel knasig men jag kommer inte kunna adoptera vi har pratat vääldigt mycket om det och jag känner att jag kommer inte kunna ta till mig någon annans barn och säga att det är mitt. Så då sa Seb ja men då har vi två alternativ. Va sa jag vadå två alternativ? Ja antingen så köper vi privata försök eller så får vi fråga någon om vi inte kan få sperma av någon vi känner och inseminera hemma med en spruta. Jag vart helt chokad men så började vi diskutera om vem vi skulle fråga och sådär. Vi kom inte fram till något direkt men va ska man annars göra egentligen? Ibland har man konstiga diskutioner.

Förlåt för långt inlägg.

Måste först få säga att jag är väldigt rörd över att se att så många har gjort avtryck i min blogg. Det värmer verkligen i mitt hjärta!

Nu till det som har hänt idag då. Vi var på samtal och jag tycker att det gick bra. Hade en super trevlig läkare, hon verkligen förstod och tog sig tid att lyssna. Hon frågade om det var något jag var missnöjd med förra gången vi gjorde IVF. Och jag sa som det var att det är skit jobbigt att det går så lång tid emellan varje gång och man inte vet när man ska få en tid nästa gång. Jag sa även det att jag förstod att dom har hur mycket som helst att göra men att man vill iaf ha en plan även om den ligger flera månader fram i tiden så vill man ha del mål. Och jag fick känslan att hon verkligen förstod och tog till sig det.
Sen frågade hon en massa rutin frågor som dom måste göra varje gång man påbörjar ett nytt färsk försök. Så som du har väl inte börjat röka? Du håller samma vikt? Har en regel bunden mens? Regelbunden ÄL? Inga nya mediciner? Ja ni förstår. När vi hade gått igenom dom så sa hon ja allt är ju tipp topp med dig. Så ville hon göra en undersökning. Ja allt var super super fint, slemhinnan, livmodern, ägg stockarna, ja allt. Hon skrev till och med ut bilder så som man gör när man får se barn i magen och la i våran journal. Så efter det så sa jag att ja det är ju klart att jag undrar då varför det inte lyckas. Men då förklara hon att era chanser är väldigt stora men det är som med vanliga graviditeter det är inte alltid det går första månaderna och det är precis så med IVF också så ge inte upp hoppet. Och så sa hon att av alla gravidititer som blir, vanliga och IVF, så är det 25% som slutar i missfall. Det är ju sjukt egentligen hur många det är som slutar i missfall.
Men nu till det roliga då sa hon. Ska vi planera för nästa IVF? Ja så klart, så vi bestämde att jag ska använda samma sprutor som sist, för det gick ju väldigt bra.  Vilka var Gonal-F 150, Orgalultran 0,25 och sist men inte minst Ovitrelle och efter det dom älskade progesteronen :)
Sen var det bara att planera in när vi skulle få starta men det var BM som var tvungen att göra. Så gick vi dit och BM frågade ja när har du din nästa mens? Det är enkelt svara jag för det är den 18e och nu är det den 13e men då tycker du så klart att dt är för tidig?t sa jag. Hon såg helt chokad ut när jag sa det men så sa hon ja vi har ju sååå mycket att göra så det måste tyvärr bli nästa mens. Och den kommer ju troligen 18e ocktober så då får vi köra igång :).

Känns väldigt skönt även om jag hade varit redo redan den här mensen men ocktober är inte allt för långt bort ändå så jag är lycklig.

Det var nog det, hörs snart igen.

Åh imorgon smäller det. Tycker tiden har krypigt fram tills denna dag. Roligt att man kan längta så mycket på ett läkar samtal.
Jag är super nervös. Tänk om läkaren säger att, ni kommer aldrig kunna få barn, kan dom göra det? Tänk om det är något med oss som gör att det aldrig kommer att fungera. Min sambo säger alltid att jag är så negativ, fast jag försöker vara positiv fast det är jäkligt svårt, tror det är ett sätt för min kropp att försvara sig ifall det går dåligt.

Ja har inte så mycket mer att uppdatera om just nu, händer ju trots allt inget ännu vi står här och stampar på ruta ett igen. Men hör av mig imorgon hur det har gått. Håll era tummar för att vi får komma igång snart. Nu kom jag att tänka på en annan sak, tror nog bara att det är du Sinnersaint som håller tummarna för verkar bara var du som läser eller har jag läsare som aldrig gör avtryck?

Jaha nu har min dag nog blivit förstörd. Läste på tråden på Familjeliv som bara handlar om Huddinge att dom har fullbokat med ÄP ända fram tills vecka 45 redan nu. Och jag har ju 11 dagar kvar innan jag får komma på min läkar tid så då hinner dom säkert boka in ännu fler. Alltså så kommer jag inte få göra mitt ÄP tidigare än i november. Åh detta suger.

Förlåt för min nedstämdhet.