SebSus

Okej dagens fundering lyder. Är det normalt att undra vad man gett sig in på? Hur ska jag klara av en liten? Och när man läser lite bloggar som har fått sina små och dom som snart ska få sina, hjälp säger jag bara. Alla verkar ha koll på allt och jag har typ noll erfarenhet av små barn. Jag vet knappt hur man byter en blöja.
Nu ska ni få veta en knasig sak om mig. Alla som har genomgått ivf har oftast längtat i flera flera år efter barn. men jag har typ hela mitt liv tyckt att barn är super äckliga och att vara gravid är lite ailien aktigt, hur sjukt är det inte egentligen att man har ett barn i vatten i sin mage i nio månader? nu undrar ni ju så klart varför jag skaffar barn. Men jag vakna verkligen en dag för ca 3 1/5år sedan och sa jag vill ha barn och jag vet att jag måste gå igenom en graviditet för att få ett så jag får väl göra det. Nu har inte graviditeten ännu varit så äcklig mest för att jag mår så bra. Men jag tycker fortfarande att andras barn är ganska äckliga. Så det är ju inte så att när det finns ett litet barn i närheten så att jag kastar mig över det för att få byta blöja eller liknande.
Så idag är jag orolig hur jag ska kunna ta hand om ett litet knytt. Fast va fan om 15åringar klarar av det borde väl jag också klara det.

Jag såg en sak just nu som jag tyckte var värt att fira. Idag har jag gått 100 dagar av graviditeten! "Bara" 180 dagar kvar, det är väl inget :).
detta firades med tårta här på bygget, var inte riktigt därför vi fick tårta, men jag kan ju låtsas det.

Min mens liknande känsla har gått över så antar att det bara var att det växte där inne. Skönt!

Jag har varit helt inställd på att inte ta reda på vad det är för kön. Men var på middag i helgen med en tjej som är i v25 och dom har tagit reda på att dom ska få en pojke och hennes svar till varför dom tagit reda på könet var att hon hade frågat runt bland folk som hade tagit reda på könet och inte tagit reda på könet. Och dom som inte hade tagit reda på könet kände att dom har gått och trott under hela graviditeten typ att det skulle bli en tjej och sen vart det en kille och dom var tydligen helt inställda då på pojke och att det då tog tid för dom att knyta band till det barnet. Hm jag kände direkt att så kommer inte jag känna men nu tvekar jag väldigt mycket tänk om det blir så? Sen sa hon också att när hon fick reda på att det var en pojke i magen så fick hon starkare band till barnet i magen. Men kom igen gör man det? Blir man inte lika lycklig vare det sig blir en pojke eller flicka? Jag skulle bli det. Men ändå så tvekar jag nu ska vi också ta reda på könet? Så jävla klyven, tror jag har något sorts graviditets noja att jag inte ska knyta band till barnet i magen.
Jag behöver verkligen semester känner jag, ska bli skönt att ventilera lite med min svärmor nästa vecka. Hon är verkligen bäst, synd bara att man inte får göra det med ett glas vin.

Jaha ja det var lite tisdags funderingar jag har just nu.

Jippi ny vecka ett steg närmare :).
Igår började jag få typ som mens värk i magen, har det fortfarande. Shit va man är nojig för minsta lilla alltså. Men min teori är att det kanske är sån där samandragning man ska ha, eller hur känns en sån?

Annars då så har vi bokat en resa till Kläppen nästa vecka. Ska bli så skönt att bara komma iväg och koppla av lite. Förhoppningsvis går den veckan fort också så att det helt plötsligt har gått en vecka till. Jag kommer åka skidor fast väldigt väldigt försiktigt och bara gröna backar kanske någon blå. Alla säger att det inte är någon fara för att den lill* ligger så säkert där inne men jag är ändå väldigt nojig. 

veckan där på ska vi till BM och få lyssna på hjärtljuden. Jag längtar så himla mycket till det. Ska bli skönt med ett tecken på hur det ligger till där inne.  

Här är allt som vanligt. Men jag har berättat på jobbet nu, gjorde det i tisdags, känns otroligt skönt. Jag gick först in till min avdelnings chef som jag inte har så mycket kontakt med, typ bara när vi har utvecklingssamtal och ska diskutera löner. han vart glad och frågade om det var planerat? Ja sa jag det skulle man ju kunna säga vi har hållt på i 3 1/5 år och gjort IVF så jo det var planerat. Han skratta och sa ja då är det verkligen planerat.
Sen gick jag in till min stor chef (han som äger hela företaget) och sa att jag ville prata med honom och min VD så gick vi in till VDn och jag kände lite hur jag rodnade men sa bara att jag tänkte bara berätta att jag är gravid. Dom vart också glada och chefen sa ja ni har försökt ett tag va? Så drog lite kort för dom också om hela IVF grejen.
Efter alla dom här samtalen inne på kontoret så åkte jag ut till mitt grabb lag som jag jobbar med och gick upp till dom när dom fika och berättade även för dom, jag sa att jag ville att dom skulle veta vad som är planerat.
Känns otroligt skönt att ha sagt det, för det har typ känts som man har smusslat med detta. Nu är jag mest orolig att inte allt ska gå hela vägen, när ska den oron gå över?

Jag har även bestämmt mig för att vara helt ärlig med IVFen och berätta för dom som vill höra. Det kanske kan hjälpa någon som är i samma sits. Jag tänker inte skämmas.

Jag tycker fortfarande att tiden går otroligt sakta, känns som jag vart i v14 hur länge som helst nu. Vill bara att veckorna ska gå så att det känns lite säkrare, ja jag vet att efter v12 så säger alla att det är lite säkrare men jag vill gärna passera v12 med råge, då kanske det känns lite bättre.

Jaha ja det var lite fredags uppdatering från mig.

Nu ni ska ni få bilder på min mage. Jag känner mig iofs bara tjock så det får ni ta hänsyn till. Så håll i hatten.



V5 (4+6)




V14 (13+3)

Ja som ni ser så har det hänt en del. Fast det ser ju inte riktigt ut som att man är gravid ännu.

Jag vet att jag sagt att jag ska lägga upp bilder men försökte faktiskt förra veckan men lyckades inte, och min sambo var inte hemma och kunde hjälpa mig men ska försöka igen jag lovar. Nu tycker jag att magen har växt lite för nu är den liksom rund hela tiden och inte bara på kvällen. Jag försöker även att mäta min mage varje söndag och förra söndagen hade jag ett midje mått (måttar där jag är som störst) på 85,5 och igår så hade jag 92. Så klart att det händer något fast man bara känner sig tjock.

Nog pratat om min mage. Igår fick jag träffa Sebs pappa för första gången, han har inte själv träffat honom på 8år ungefär för det har skurit sig lite mellan dom pga familjegräl. Jag tyckte det var kul men Seb tyckte det var som vanligt typ. Fast hans pappa märkte man att han vart jätte glad över att få träffa oss. Vi berätta även att han skulle bli Farfar och jösses vad han vart chokad. Han trodde nog aldrig att han skulle få bli Farfar med tanke på hur sjuk Seb är.

Jag har fortfarande inte lyckats berätta för chefen men har inte varit inne på vårat huvud kontor. Jag är ju stationerad ute på ett bygge och det här är ju inget man vill berätta på telefon. Men på torsdag så måste jag åka in, får se om jag inte kan komma in tidigare.

Nu har vi precis vart och sett den lill*. Det är helt sjukt att man ser så bra på något som bara är 65mm. Men allt såg hur fint som helst ut. Vi fick den lägsta risken man kan få 1:20 000 men då ska man veta att datorn inte räknar högre. Så det känns så skönt! Så nu blir det till att berätta på jobbet, shit vad nervös jag är för det. Men dom kommer säkert bara bli glada men känns ändå lite jobbigt.

Idag är det dags att göra min CUB test. Klockan 15,30 ska vi vara där. Både nervös och ska bli skönt att få det avklarat. Uppdaterar sen hur det gick.

Idag har jag två funderingar. För det första så äter jag ju Folsyra och alla har sagt att man ska äta dom fram tills V12 för att minska risken för ryggmärgs brock. Så nu när jag är inne i v12 ska jag sluta då? Jag hade iaf planerat att äta dom den här veckan också men sen då?

Sen kan jag inte sluta fundera på det här med min mage, är med i en tråd där flera ska ha i Juli och dom har börjat lägga ut mag bilder. Och alla har nu börjat få en mage som syns. Men inte jag, borde inte min synas iaf lite lite?
Kanske ska lägga ut mina bilder jag tagit. Får se om jag får tummen ur i kväll.

Annars då, jo det är jävligt trist att jobba, har hamnat i någon svacka och vill bara gå hem hela tiden. Nu får ni inte tro att jag har elaka jobbar kompisar eller nåt för dom är verkligen bäst men ni vet den där känslan när det bara är tråkigt att jobba så känner jag just nu.

Jag säger det igen jag vet att jag är dålig på att blogga just nu. Det händer ju inget, när man var mitt uppe i ivfen så hände det ju saker hela tiden. Nu känns det inget förutom att jag är trött.
Jag har till och med börjat fundera nu om allt är som det ska där inne i magen? Ibland kan jag få som mens värk typ och när jag blir hungrig så mår jag illa. Men jag har tyckt dom senaste dagarna att magen till och med blivit mindre, ska den inte bli större snart?
Jaja nästa vecka får vi se den lill* igen, ska nämligen göra CUB. Jag är faktiskt lite nervös, vet att chansen att vi skulle få en hög risk är väldigt liten men risken finns ju alltid.

Annars så har vi kommit till insikt att vi behöver flytta till större (bor på 54kvm) och det är fasiken inte lätt här i Sthlm. Vi har nog kommit fram till att vi skulle ha råd med att låna 3 miljoner för då ska man ju lägga nästan en halv miljon i insats (15 %) och det är nog ungefär det vi kan skrapa ihop om vi säljer lägenheten plus sparpengar. Men att hitta något vettigt för 3 miljoner är inte lätt. Kollar man på större lägenheter i den prisklassen så får man en hyra på 5000-6000 kr och då blir våran månads kostnad för hög och kollar man på hus så måste man bo ganska långt ut från stan för att få något vettigt. Plus att bostads marknaden står typ still nu så det kommer inte ut något nytt. Så det är nog vårat största problem just nu.

Okej jag ska försöka bli bättre på att skriva inlägg.