SebSus

Idag var vi hos BM och allt var så bra så. Nu låter jag bitter va? Men jag är väldigt bitter. Tycker inte detta är så roligt, det är varmt, jag svullnar och är trött jämt. Men iaf så frågade jag om hinnsvepning om inte hon kunde göra en sån. Men det ska vara en läkare som gör. Och vi fick tid imorgon till specialmödravårdscentralen imorgon på förlossningen för att träffa en läkare för att diskutera eventuell igång sättning och då ska jag be om en hinnsvepning iaf. Så så är läget just nu att det händer inget.

 

Men BM kunde iaf lova att jag inte kommer vara gravid resten av livet. Men det känns faktiskt så just nu.

Förlåt att jag klagar egentligen är jag ju jätte glad att allt är som det ska men det är bara jobbigt nu.

 

Sen måste jag få gratta min vän LillaSnorkel som fick en tjej den 29e Juli!! Stort grattis.

Här är det så lugnt så. Var på UL idag och allt såg fint ut. BM hade svårt att mäta huvudets omkrets för att bebisen låg så långt ner men en uppskattad vikt är nu på 3604g. Klart det kan skilja sig lite men ungefär trodde hon.

 

Sen pratade vi med IVF kliniken idag och BM där var väldigt förvånnad över att dom hade sagt att man bara fick gå över en vecka för det brukar dom tydligen aldrig göra. Så enligt henne var det upp till förlossnings kliniken och BM att bestämma när man ska sättas igång.

 

Så nu väntar ett BM besök imorgon då så får vi se vad som händer efter det.

 

 

 

Jag ger upp. Det blir ingen bebis här inte. Den har bestämmt sig för att stanna så det är väl bara att gilla läget. Spellar ingen roll vad jag gör heller. Igår följde jag med Seb ut då han spela golf, gick tio hål och jag körde vagnen för fulla muggar. Idag har vi kört två vänder till tippen och slängt grejer men inget för det. Inga värkar som gör ont. Lite sammandragningar eller förvärkar men dom gör inte ont och kommer absolut inte så tätt som dom ska.

 

Seb är förbannad på att bebisen inte vill hålla tiden. Till och med så mycket att han köpte annanas igår som han tröck i mig för att han läst att det kan starta en förlossning. Jag tror inte på sånna saker men iaf det var inget som bet på mig inte. Han har också bestämmt sig för att ringa IVF kliniken i Huddinge på måndag för att fråga varför dom säger att man blir i gång satt efter en vecka när man inte blir det. Vilket jag tycker är rätt eftersom dom ska ju inte säga såna saker om det inte stämmer.

 

Jaha det var nog allt för mig denna gång. Och vi hörs nog snart igen!

Jaha då har man vart hos BM idag då. Hände inte så mycket. Bebisen verkar som sagt trivas och hjärtljuden låg på 132 slag/minut. Så vad händer nu? Vi hade hoppats på igång sättning redan på måndag eftersom vi gjort IVF men eftersom min graviditet har varit komplikations fri så ska jag ringa och boka tid för UL på fredag eller måndag beroende på när dom har tid och om bebisen är kvar. Ser det UL bra ut så kommer vi få komma tillbaka till BM på tisdag och hon kommer då ringa till Huddinge och boka in en tid där med en läkare för samtal. Det är det ända som jag vet än så länge. Har börjat få känslan av att det inte kommer komma någon bebis alls. Dom här dagarna är nog dom värsta under hela graviditen att det inte händer något utan man ska bara gå och hoppas att det startar av sig själv.

 

Och värst av allt är ju detta illamående som jag har hela dagarna. Vad kan man göra åt det? Det glömde jag fråga BM.

Imorgon är det BF. Men inser att bebisen kommer nog inte vilja titta ut då tyvärr. Händer ju inte så mycket. Det ända kanske är att jag tror jag får förverkar på natten för magen blir alldeles hård men det gör inte ont så vet faktiskt inte. Jag hoppas iaf att vi inte behöver gå över mer än en vecka eftersom vi har gjort IVF. Det får vi nog reda på på onsdag då vi ska till BM igen. Men håll tummarna för att dom sätter igång oss runt nästa söndag så vi får träffa den lill*.

 

Sen till en helt annan sak. Jag blir så irreterad på folk alla säger att ni måste höra av er när det är dags att åka in. Men jag har sagt hela tiden att jag vill inte det för det är våran tid och vi hör av oss när det är färdigt punkt slut. Mest för att det inte ska bli en stressande faktor där inne med en massa mess och telefon samtal om hur det går, hur långt vi kommit och vilka smärtstillande jag tagit och ja ni vet. Men ändå så igår tror jag Seb fick två meddelande från folk som undrade om det hänt något. Idag har en person ringt för att kolla läget och vi har nog fått fyra meddelande från folk som bara ska "kolla" läget. Vad är det folk inte förstår? Jag har sagt att vi kommer höra av oss så fort det är klart ju. Jag förstår att folk bara är nyfikna och tycker det är spännande men om jag utryckligen sagt att jag vill ha min tid varför kan jag inte få det?

 

Ja vi får väl se om bebisen tittar ut imorgon då.

Hej och Hå

 

Först det är helt galet det är bara 3 dagar kvar till BF. Vad hände? Hur fasiken gick det så här snabbt?. Men iaf så bebisen ligger kvar i min mage. Fixerad och väldigt långt ner. Men har inte gett sken av att den vill komma ännu. Inga sammandragningar eller något sånt. Kan tycka att det drar lite i magen på natten men det kan ju lika gärna vara att jag ligger ner och bebisen trycker på nerver känns det som.

 

Jaha varför har jag inte skrivit på länge då? Jo först så har det vart galet mycket med att min pappa som har kommit hem från sjukhuset permanent. Och sen var ju Seb sjuk också och låg inne på Huddinge i två och en halv vecka men alla är hemma nu och det börjar väl reda ut sig med alla runt omkring mig.

Men då är det klart att jag ska bli sjuk. Det började förra onsdagen att jag fick lite ont i halsen, inge konstigt med det, men på torsdagen så fick jag väldigt ont i örat och det kändes som någon hade kört in en kork i mitt öra. Jag är ett så kallat öron barn (hade över 30 öron inflammationer innan jag hade fyllt 1år) hade även rör i öronen mycket när jag var liten. Men har varit "frisk" förklarad sen jag var 16år eftersom jag inte hade haft så mycket problem dom senaste åren, förutom lite nedsatt hörsel och så. Men på torsdags kvällen sa jag till min sambo att det är något fel jag tror jag har öron inflamation (jag kommer inte ihåg hur det kändes sen jag var barn) så vi åkte till akuten och det tog 2 sekunder för läkaren att se att så var fallet så fick Kåvepenin utskriven som jag skulle ta 2 tabletter 3 gånger om dagen i fem dagar (det är en väldigt hög dos). Frid och fröjd tänker nog ni. Men första natten så sover jag nästan ingenting och har så fruktansvärt ont och kände att det rann i mitt öra så jag tog papper och la på min kudde i fall att det skulle rinna ut. Klart det gjorde det och det var inte bara var som rann ut utan även blod. Vilket betyder att jag har spräckt min trummhinna. Men vet att det brukar läka av sig själv när man fått penicilin. Men så går helgen och jag känner mig fortfarande skit dålig lever i princip på alvedon och jag tycker att varje gång jag tar Kåvepeninen så får jag ondare. Så på måndags kvällen så säger jag till Seb att nej det här håller inte jag borde ha blivit bättre nu och min penicilin kur är ju slut på onsdag så då borde man ju känna att det är på väg att vända inte bli värre. Tänk er nu att jag har inte sovit något sen torsdagen så min kropp är helt förstörd. Åker till samma akut som jag var på på torsdagen eftersom det är kväll och han undersöker mig och säger att ja det är ju fortfarande lite rött och så men du måste äta upp kuren och har det inte blivit bättre då, då ska du ringa till vårdcentralen så får dom göra en odling och se varför inte penicilinen hjälper. Så vi åker hem till ännu en mardröms natt och på tisdags morgonen så ringer Seb vårdcentralen och ber om en tid för jag orkar inte ens ringa ett samtal. Får en tid men känner att jag kan inte köra dit och Seb jobbade så får ringa min syster som kommer och hämtar mig. Och när hon kliver innanför dörren så bara stannar hon upp och bara stirrar, hon hade inte förstått hur sjuk jag var. Väl hos läkarn så gör hon precis samma undersökning som läkarn hade gjort dagen innan men ser direkt att men du har ju spräckt trummhinnan då hjälper inte Kåvepenin så hon skriver ut en annan penicilin och jag åker hem och är förbannad på läkarn i måndags för det borde han också ha sett. Hämtar ut den andra medicinen och redan efter första tabletten så känner jag hur jag blir bättre. Så nu har jag ätit i nästan två dagar och känner redan att jag är ju typ frisk snart, sån lättnad! Och jag är faktiskt väldigt glad att bebisen inte ville komma under helgen för det hade jag aldrig orkat men börjar känna nu att nu skulle jag nog orka en förlossning.

 

Så nu bebisen får du komma! Vill ju inte gå över allt för länge.