SebSus

Hej hej

Inget omslag varken igår eller idag. Men konstigt nog är jag verkligen helt lugn över detta och tror jag kommer vara det hela tiden. Nu har man ju varit med en gång och vet hur allt funkar. Det kanske var bra at jag fick minus för att bli helt lugn över allt.

Det ända lilla jag kanske oroar mig över det är att jag inte vill få omslag på en onsdag eller torsdag.

Okej det här kommer säkert skapa en massa kommentarer men det skiter jag i för det här är min blogg och jag är en person som alltid säger vad jag tycker.

Jag blir riktigt sårad för oftast när man pratar om barn så får jag ofta höra men gud du är ju så ung, ni har hela livet framför oss. Okej tänker ni men du är ju ung och ni har ju hela livet framför er.

Men det är faktiskt inte så. Min sambo har en dödligt sjukdom! Han lever redan på övertid. När Seb var ca 5år så sa läkaren till hans mamma att han kommer inte leva så länge. Ni får vara glada om han klarar tonåren. Idag är han 26år! Visst forskningen går framåt hela tiden men för sakta, men idag så lever faktiskt dom med cf längre än vad dom gjorde förrut. Men den här sjukdomen är väldigt individuel (svårt ord, stavas det så?) vissa klarar sig inte genom tonåren och vissa kan bli över 50år gamla.
Min sambo har redan utreds för att göra en dubbel lungtransplantation 2 gånger sen jag träffade honom. Han är inte tillräckligt sjuk än för att ställa sig på vänte listan anser läkarna. Men den dagen kommer, frågan är bara när? 

Så kom inte till mig och säg du är så ung du har hela livet framför dig. För det har vi inte. Jag vet inte om min kille kommer att leva 1år till eller 30. Jag har fått tagit ställning till att en dag står jag säkert som ensam stående mamma. Jag vill inte vänta längre med att få barn, jag vill att min sambo ska kunna få så mycket tid som går, om vi lyckas få barn, med det.

Vi kommer bara att skaffa ett barn. Vi kommer inte gå igenom detta en gång till. 

Så som ni ser så har jag nedräkning tills omslag dag 2 alltså ingen glad gubbe. Inte för att jag förväntade mig det men vill verkligen vara på den säkra sidan så att jag inte missar.

Jag är ju fortfarande anonym i min blogg. Kommer nog vara det ett tag till vet inte om jag skulle klara av att berätta vem jag är. Ingen i min släkt eller min sambos vet att jag skriver för att dom inte ska kunna gå in och snoka.

Alla i våra släkter vet att vi håller på med ivf för vi var tvugna att gå till en psykolog under våran utredning och bli godkända av henne. Hon var lite knasig jag tänkte direkt när jag träffa henne att det här kommer inte gå bra. Hon var ganska ung och jag förstod på henne att hon inte hade egna barn utan hade satsat på sin kariär, inge fel på det, men det märktes att hon dömde oss att vi var för unga för att bli föräldrar. I alla fall under vårat första möte så gav hon oss en hemläxa att vi var tvugna att berätta för våran släkt att vi försökte skaffa barn och att vi inte kunde få det på naturlig väg. För att se om vi får stöd av våra familjer (vem skulle inte få det?). Jag försökte förklara för henne att jag inte ville det för att det var väldigt tidigt och att jag ville ha det för mig själv. Men det gick hon inte med på. Så vi fick berätta för våran släkt om att vi skulle göra ivf.
För att berätta så fick vi gå till psykologen på ytterligare 5 samtal och det är det värsta jag gjort i hela mitt liv.

Eftersom alla nu visste om att vi skulle påbörja en ivf så tjatade alla väldigt mycket om det här varje gång vi träffade dom. Jag förstår att dom är nyfikna och inte menar något illa men ibland blir det lite jobbigt. 

Och jag tyckte det var riktigt jobbigt när vi då fick minus på vårat förtsa försök så var vi tvugna att berätta det för alla.

Så då sa jag till min kille att nu har släkten fått veta allt, och jag menar verkligen allt, om vårat första försök, så nu vill jag inte att dom ska veta. Så den här gången har vi valt att inte säga något till någon i släkten.

Och nu när man träffar släkten varje gång så kommer frågan när ska ni få börja igen då? Då är vårat svar att vi inte vet för att kön är väldigt lång.
Men i helgen var det lite jobbigt för när jag sa det så kommer följd frågan jaha ska kliniken ringa er då när det är dags eller? Men jag slingrade mig och sa att jag måste få några menser nu så att vi ser att det fungerar som det ska. Hoppas det är ok med nöd lögner.

Lite info om varför jag är lite anonym här i bloggen så att inte alla kan försöka hitta mig.

Oj nu var det länge sen sist jag skrev. Men det har varit fullt upp har inte haft en dator vid min sida på flera dagar. Har varit bortrest under påsken. Men nu är jag tillbaka.

Idag var första dagen jag prövade Äl-sticka. Dag 1 alltså men dag 7 från första mens dagen. Det vart ingen glad gubbe, skönt, fast det är klart det har ju bara gått 7 dagar. Så nu är det bara att fortsätta testa tills det ger utslag :). Hoppas det blir snart är så sugen på att dra igång.

Så då har man pratat med kliniken. Det som är jobbigt är att jag sitter i en byggbod med öppet landskap med en massa andra firmor som hör allt man säger och när jag började prata om mens och FET var det några som vände på huvudet och undra vad jag prata om. Men jag låtsades som inget och fortsatte att prata typ som att jag prata om vädret hihi. 
Ja när jag hade förklarat för BM varför jag ringde så bad hon mig vänta. Det tog skit lång tid och jag började tänka att nu kommer hon komma tillbaka och säga att men du du har ju inget i frysen. 
Som tur var gjorde hon inte det utan hon frågade har du en cykeldag på 34 dagar? Inte fan vet jag höll jag på att säga, men det vart istället ingen anning för den kommer olika varje gång men jag har väldigt långt emellan. Okej men då ska du börja med ÄL stickorna den 1/5 och så lät hon jätte osäker när hon sa det. Så då sa jag att men du jag kan börja några dagar tidigare för att vara på den säkra sidan och då slappna hon av och bara ja men det är nog bra.
Sen förklara hon för mig att om jag fick omslag på en onsdag eller torsdag så skulle återförandet bli på en lördag. Och då tänkte jag ja då är det kört för ni har ju inte öppet på lördagar. Men så sa hon så här ja men du ring iaf så får vi se, så det verkar som att dom kanske kan återföra på lördagar nu iaf. Och det vore ju toppen om dom har börjat ha öppet på lördagar. Men jag hoppas ändå att jag inte får omslag på en onsdag eller torsdag.

Så himla skönt att äntligen ha bollen i rullning igen :).

Ja nu var hon här. ÄNTLIGEN! Blir till att ringa kliniken imorgon. Och min kille fick fel han som verkligen trodde att den skulle komma imorgn haha :)

Jag tror härliga tant röd är på gång. Jag är en sån person som alltid känner att nä nu ska jag gå på toa för nu kommer min mens, fråga mig inte hur jag vet det, men så är det. Så var på toa nyss och kissade och när jag torkade mig hade jag lite typ spottings och det vet jag är början för snart kommer hon ordentligt. Jag är så himla lycklig! Hur man nu kan vara det? Nästa mens vill jag verkligen inte få för då ska jag vara gravid :)

Tänkte bara säga tack till Sinnersaint för bok tipsen. Jag har redan hunnit läsa ut boken Dynkåt och hur helig som helst av Mia Skäringer. Roligt för man kände igen sig i så mycket hon skrev om.  

Just nu har jag börjat läsa Gargoylen av Andrew Davidson. Har inte kommit jätte långt ca 100 sidor bara men den verkar riktigt lovande. Jag återkommer när jag läst ut den.

Ps ingen mens ännu :( torsdagen närmar sig.

När ska min mens komma? Nej inte ett spår efter den än så länge men idag på jobbet kände jag att det drog lite i tjejmagen och jag hoppas att det var ett tecken på att den är på väg. Men min sambo har sagt hela tiden att den kommer att komma på torsdag denna vecka, och fan ta honom för han har alltid rätt, men jag står på mig och försöker få honom att tro att den kommer nog tidigare. Så vi får väl se vem som har rätt. Det ända jag hoppas är att om den kommer på torsdag är att den kommer tidigt så jag hinner ringa kliniken inann påsk ledigheten. Så fortsättning följer om vem som har rätt:)

Ja är lite dålig på att göra nya inlägg på helgen, men det är för att då har jag oftast fullt upp. Men här kommer en liten uppdatering. Fredags kvällen vart det grillning hemma på lilla balkongen, det blev revbensspjäll med ugnstekt potatis och rotfrukter samt whisky sås till det, jag älskar verkligen att grilla det bästa med våren och sommaren.

Lördagen hade vi städdag i föreningen, det är faktiskt väldigt trevligt för vi städar i ungefär 2,5 timme och efter det så grillar vi korv och så får man välja vad man vill dricka det man får välja på är coca-cola, cider, öl eller vin:). Och sen har vi styrelsemöte i ungefär en halvtimme och efter det är det frivilligt att gå hem. Men vi satt kvar med några andra grannar, satt i solen och pratade, super trevligt :).

Söndagen var en fixar dag åkte runt och hjälpte alla, pappa behövde låna min bil i några dagar, hans ska in på lagning. Min syster behövde hjälp med att dra om en el kabel och sedan vart det en tur till min farafar. Han har nio liv och jag skojar verkligen inte. Först så fick han prostata cancer men fick behandling och fick bort den som tur var. Efter det fick han en stroke låg inne ganska länge på sjukhus men återhämtade sig ganska bra men han har lite svårt att gå så han förflyttar sig med en rullator och när han ska långt så har han fått en el rullstol som han kan köra runt med. Hans vänstra arm är den som har återhämtat sig minst så han har inte full rörelse i den. Och för ca ett år sedan ramla han och bröt den armen men återigen så blev han som tur var lika bra som innan han ramla. Men nu till det sjukaste för i höstas så tänkte min farafar att nä jag ska åka ner till affären och köpa tidningen. På vägen hem så åker han på trottoaren för han räknas som gående med sin lilla el-rullstol. Han stannar vid ett övergångställe och kollar så att det inte kommer någon bil och när han har kommit ungefär halvägs ut så kommer det en bil i full rulle och kör på honom, tänk er att köra på en handikappad man på ett övergångställe, det är helt sjukt. Så in på sjukhus för operation av höftled med mera. Och återigen så återhämtar han sig jäkligt bra för att vara så gammal och vart med om så mycket. Så min farafar har verkligen nio liv. Igår var vi där och hjälpte honom att byta slang på el-rullstolen för han hade fått punktering, för nu ska han börja ta sig ut igen när det är vår så hoppas ingen kör på honom igen.

Ja sammafattningsvis har min helg varit häktiskt men jäkligt trevlig:)

Jag kom precis på att jag har glömt att berätta att jag var på hälsoundersökning genom jobbet förra fredagen och i tisdags var jag där igen för att få svar på alla blodprover. Tänkte att bra då får man se om det kan vara något som är fel på mig, kanske därför jag inte blev gravid med första ivfen, typ kolesterolet eller insulinet i kroppen.

Men icke sa nicke jag hade inte ett endaste fel, bra BMI, bra blodtryck, fina värden även järn hade jag högt av och läkaren sa att hon var verkligen förvånad för det brukar aldrig vara någon som har så fint värde på järnet. Så va fan tänkte jag, om jag nu verkligen är frisk som en nöt kärna finns det ju inget jag kan förbättra för att bli gravid.

Jag vet jag har lite konstiga tankar ska vara glad att jag är frisk men ändå jag vill hitta något som jag kan förbättra så att jag kan inbilla mig att det är det som gör att jag kommer bli gravid nästa gång.

Förlåt om det bara blir massa negativa inlägg men jag är inne i en sån period just nu.

Åh jag blir så glad när solen lyser, går med ett leende på läpparna hela dagen:). Idag när jag åkte till jobbet var det bara 3 grader ute men jag var lycklig ändå för solen var uppe och lyste.

Ingen mens igår eller inatt hoppas den kommer idag, men tror inte det känner inte att den är på gång:(.

Börjar bli trött på att alla mina vänner runt omkring är gravida med sitt andra barn! Och så har dom mage att klaga över hur jobbigt det är att vara gravid. Men va fan skaffa inte en till då om det är sååå jobbigt har jag lust att säga till dom.
Eller som dom som har ett barn och gillar att stå och gnälla framför mig om hur jobbigt det är med att deras barn för att dom sover så lite på natten, dom kan stå i timmar och gnälla framför mig. Jag måste vara en väldigt bra person att gnälla framför haha.

Kan inte denna jäkla mens komma nu gärna precis nu skulle inte ha det minsta emot att bli röd i hela trosorna. Hihi ibland blir man lite knäpp.

Tänkte berätta hur det kändes när jag fick mitt minus på stickan, ni blir den andra som får veta, bara min sambo som vet. Jag trodde jag skulle ta det ganska bra, jag har trotts allt varit med om väldigt mycket den sista tiden, men det tog faktiskt knäcken på mig för första gången i mitt liv. 

Sen tycker jag faktiskt att min läkare var lite dum. Allt började med när jag tog mina sprutor och var inne på första VULet då sa han oj du har väldigt många ägg blåsor ingen tvekan om att du är fertil. Vi måste sänka dosen på sprutorna. Så vi sänkte och jag fick komma tillbaka 2 dagar senare och göra ett nytt VUL och då sa han att nä nu har dom stannat av lite i växten så vi höjer dosen igen. Och tillbaka 2 dagar senare för att göra sista VULet, då såg allt fint ut och vi planerade ÄP och ET. På Äp blev jag glad för dom fick ut 12st ägg och jag tänkte att det måste ju ändå vara ganska bra. Så var det äntligen dags för ET och när vi kommer dit så får vi först reda på att 2st har blivit befruktade och 2st skulle dom försöka odla vidare i några dagar för att se om dom tog sig (fick sen reda på att dom inte tog sig). Va tänkte jag av 12st så vart bara 2st befruktade redan då kände jag va har jag gjort för fel? Men men jag var ändå positv för den här dagen skulle jag bli ruvare för första gången:). Och läkaren säger precis innan vi ska föra tillbaka vårat embryo att ja statestiken i datorn säger att ni har 50% chans till att bli gravida med detta embryo men jag personligen tror att ni har mycket större chans än det (Och han var ganska gammal och erfaren). Så jag tänkte ju att det här är inga problem, plus att när jag ligger i gynstolen och ska föra tillbaka embryot så säger han ja du är ju verkligen fertil så det här är inga problem.

Och nu började ruvartiden, 16dagar, det var skit jobbigt rent ut sagt. Jag fick verkligen alla biverkningar man kan få och gick och inbillade mig att ja jo men jag är nog gravid. Och dom där kladdiga vaggisarna dom ska vi inte tala om. Gick ju bra i början men sen tillslut så vart man ju alldeles sårig och dan. Så bara några dagar innan TD så försvann mina biverkningar och jag började inse att ne jag är nog inte gravid. Så jag tjuvtestade 2 dagar innan TD och det visade så mycket minus det bara kunde. Men jag tänkte nä det är nog för tidigt för att testa så jag fortsatte i 2 dagar att ta dom där kladdiga vaggisarna fast jag visste att det var kört. Och så kom TD och det var lika mycket minus då. Men ingen mens överhuvudtaget hade dykt upp det skulle dröja 3 dagar efter att jag slutade med vagiatorerna som den kom med dunder och brak.

Så det som har varit jobbigast i allt detta, om det nu är någon som orkat läsa allt jag skrivit. Jo det har varit att den där jäkla läkaren sa att det i princip skulle gå hur enkelt som helst. Och nu när det inte gjorde det så tänker ju jag så här. Tänk om jag inte kan bli med barn alls, jag har ju aldrig varit det tidigare så det kanske inte går? Och det värsta av allt är att jag måste ta kladdiga vaggisar igen.

Så nu har vi deppat klart med detta inlägg så nu tar vi nya tag och ser ljuset i tunneln:)

Dålig upptadering härifrån. Men det kan förklaras med att det har varit fullt upp.

I fredags var jag ledig från jobbet för att det var Cystisk Fibros kursdag. I år låg den på Scandic Hotell i Järva Krog. Det var jag, min sambo och hans mamma som var där och vi var riktigt besvikna på kursdagen. För det var inga barnfamiljer på plats och det är dom som verkligen behöver gå på sådana här träffar. Och nästan alla föreläsningar handlade om barn. Men middagen var bra vi hanmnade vi några jätte mysiga personer och fick dela tankar och så. Vi träffade tex en kille som har fått barn med hjälp av IVF på precis samma sätt som vi med biopsi och dom hade lyckats på första försöket plus att dom fick tvillingar, vilken lycka:). Det ger mig hopp om att lyckas.

Lördagen så åkte min svärmor hem och vi gjorde inte så mycket mer. Vi åkte och köpte ett litet mini växthus och planterade gurka samt tomater som vi sedan ska plantera ut hos min pappa i trädgården. Kanske lägger upp en bild när jag kommer hem.

Söndagen så åkte vi ut till pappa och byte däck och bromsar på min lilla bil i solskenet. Var verkligen jätte fint väder. Sedan när vi kom hem så gick vi ut och sprang lilla rundan, jag ska ju springa vårruset i maj så det är på tiden att jag kommer igång nu.

Börjar närma mig min mens nu, känns som en otroligt lång månad. Jag ska egentligen ha min mens i början av nästa vecka men eftersom jag tog vaggiatorer förra månaden så förskjöts min mens med 5 dagar och vet ju inte om den kommer göra det nu igen eller inte. Hoppas inte.

Det var en liten upptadering vad jag har gjort i helgen.

Hörs snart igen.

Idag kommer världens bästa svärmor. Hon är toppen en sån mamma alla skulle haft även jag. Hon bor 30 mil ifrån oss så det blir inte så ofta hon kommer. Plus att hon har mycket erfarenhet när det gäller barn vilket är skönt när vi väl får vårat efterlängtade barn. Hon har 5st egna barn, hon fick sin första son när hon var 15år och tvillingar när hon var 16år, hon var då sveriges yngsta 3 barns mor:). Sen fick hon min sambo Seb som fick sin diagnos efter ca 1år.  Och ca 1år efter det blir hon gravid igen och bestämmer sig för att om det barnet också har CF så skulle hon ta bort det. Så hon blir först i sverige igen att göra fostervatten prov som visade att hennes barn inte hade CF och 9 månader senare föddes hennes första och enda dotter:).
Ni hör ju hon är iaf min hjälte!

Jag känner mig duktig. Jag sitter i valberedningen i våran styrelse, alltså jag och en till dam ska se till att ragga nya personer till föreningen. Så igår var vi på jakt, vi ska hitta 2st nya. Vi fick napp på en jätte gullig tjej som kan tänka sig ställa upp. Så nu är det bara en kvar men det blir torsdags kvällens projekt. Eftersom att ikväll ska jag på kurs efter jobbet fast genom jobbet. Lite tråkigt att dom lägger det efter arbetstid fast man ska väl inte klaga har ju trots allt världens bästa jobb när det gäller tider. Skulle jag behöva gå tidigare eller nåt så är det aldrig något problem. Och det behövs när man gör ivf behandlingar.  

På fredag har det gått två veckor efter mens åh en dag närmare till nästa mens varje dag:). Jag tror jag hade ÄL igår? Vaknade igår morse och hade fruktansvärt ont i äggstockarna. Jag har ju aldrig haft så stor koll på när jag har ÄL eftersom det inte spelar någon roll, vi kan ju inte bli gravida naturligt och det har vi ju vetat om hela tiden. Så jag är jätte nervös för efter nästa mens ska jag använda ÄL-stickor för att få utslag, och eftersom jag aldrig använt det tidigare så är jag nervös. 

Sinnersaint eftersom du är min enda läsare så får du säga till om jag skenar iväg för mycket och skriver om ointressanta saker:)

Ha det fint.  

Jag är trött på att bara gå och vänta det känns som det ända vi gör vi som håller på med IVF. Just nu går jag och väntar på min mens inne på min andra vecka efter min förra mens. Ganska roligt ändå innan man började med IVf så var iaf jag en sån person som tänkte varje gång jag haft min mens att yes nu dröjer det fyra veckor till innan den kommer. Och nu går man och väntar på den och tycker att fyra veckor är dö lång tid.... Och sen när man är ruvare då vill man absolut inte att den ska komma för att man hoppas på plus på TD, ganska ironiskt.

I helgen har det varit jobbigt, har saknat mamma väldigt mycket, trodde aldrig jag skulle säga det. Det har ju ändå snart gått ett år sen hon gick bort. och min mamma som inte var den snällaste mot mig. Ändå så saknar jag att bara ringa och prata med henne, hon var ju trotts allt den som kunde styra upp mig på rätt spår igen när jag var nere.

Nej nu får jag ta mig i kragen och försöka jobba lite:)

/ Sus