anonym
Alla i våra släkter vet att vi håller på med ivf för vi var tvugna att gå till en psykolog under våran utredning och bli godkända av henne. Hon var lite knasig jag tänkte direkt när jag träffa henne att det här kommer inte gå bra. Hon var ganska ung och jag förstod på henne att hon inte hade egna barn utan hade satsat på sin kariär, inge fel på det, men det märktes att hon dömde oss att vi var för unga för att bli föräldrar. I alla fall under vårat första möte så gav hon oss en hemläxa att vi var tvugna att berätta för våran släkt att vi försökte skaffa barn och att vi inte kunde få det på naturlig väg. För att se om vi får stöd av våra familjer (vem skulle inte få det?). Jag försökte förklara för henne att jag inte ville det för att det var väldigt tidigt och att jag ville ha det för mig själv. Men det gick hon inte med på. Så vi fick berätta för våran släkt om att vi skulle göra ivf.
För att berätta så fick vi gå till psykologen på ytterligare 5 samtal och det är det värsta jag gjort i hela mitt liv.
Eftersom alla nu visste om att vi skulle påbörja en ivf så tjatade alla väldigt mycket om det här varje gång vi träffade dom. Jag förstår att dom är nyfikna och inte menar något illa men ibland blir det lite jobbigt.
Och jag tyckte det var riktigt jobbigt när vi då fick minus på vårat förtsa försök så var vi tvugna att berätta det för alla.
Så då sa jag till min kille att nu har släkten fått veta allt, och jag menar verkligen allt, om vårat första försök, så nu vill jag inte att dom ska veta. Så den här gången har vi valt att inte säga något till någon i släkten.
Och nu när man träffar släkten varje gång så kommer frågan när ska ni få börja igen då? Då är vårat svar att vi inte vet för att kön är väldigt lång.
Men i helgen var det lite jobbigt för när jag sa det så kommer följd frågan jaha ska kliniken ringa er då när det är dags eller? Men jag slingrade mig och sa att jag måste få några menser nu så att vi ser att det fungerar som det ska. Hoppas det är ok med nöd lögner.
Lite info om varför jag är lite anonym här i bloggen så att inte alla kan försöka hitta mig.
Folk ska "bry" sej så mye...vilken jävla psykolog då! Ja blir galen, ska HON bestämma vad ni ska berätta...toka! Man gör som man mår bäst av i denna anonymfråga... man kan inte lite på ens de närmaste har ju ja lärt mej nu med.
Kramis
Ja hon var inte riktigt frisk. Så himla tråkigt att du har blivit sviken. Men som tur är finns det fina människor här på bloggar :)
Varm kram
Hejhejhej!
Tack så mycket för ditt Grattis igår! :) Det känns fantastiskt att få veta att det här verkligen ger resultat!
Jag måste bara säga att det här var fan det sjukaste jag läst! Vilket jävla övertramp! Om jag var du hade jag absolut anmält den "psykologen". Man kan inte TVINGA någon att berätta om något så PRIVAT! Då ska man fan inte jobba med det här! Usch, jag blir så arg! Om inte du vågar så gör jag det!
Stor kram och stå på dig mot alla som är onödigt nyfikna, be dem respektera ditt privatliv!
Ja det måste vara en speciell känsla att få se plusset :). Man blir så lycklig att se andra som lyckas.
Jo hon var helt galen. Hon hade mycket konstiga saker för sig. Kanske skriver mer om henne i framtiden för hon gjorde en hel del andra saker som inte är ok. Jag kanske anmäler henne när allt detta är över, just nu ska jag bara lägga min energi på att bli gravid. Tack för omtanken iaf.
Super stor och varm kram och njut av graviditeten!
Alltså det där kanske är överspelat för er nu men det är inte ok någonstans att tvinga sina patienter att göra en sådan sak! Det är helt upp till er och bestämma själva. Jag skulle anmäla henne. Vilken jävla idiot.
