Slutet

2012-08-12 @ 12:04:58
Förlåt att jag hållt er på sträck bänken men det har ju hänt en hel del, finns ingen tid till att skriva. Ska först förbereda er på att detta kommer bli mitt sista inlägg. Jag kommer nu att lägga ner min blogg för den startades bara för att jag skulle kunna lätta hjärtat om IVF behandlingar, graviditet och CF. Nu har två av dessa punkterna blivit avklarade så därför kommer jag nog lägga ner bloggen. Jag skriver "nog" för att om ja ångrar mig kanske den fortsätter att leva.
 
Kan först säga att den 2/8-2012 föddes våran dotter. Hon hade ett ganska tufft första dygn men kan lugna er redan nu med att vi nu mår jätte bra! Men jag tänkte ta allt från början. Om det är någon som inte tycker om att läsa om förlossningar ska sluta nu, men jag vill att ni som är oroliga över en förlossning ska veta att den kan bli som min perfekt.
 
Förlossningsberättelse:
 
Allt började med att vi på måndagen den 1/8-2012 klockan 09.00 på morgen hade fått en tid hos läkaren på Huddinge förlossning för att få diskutera igång sättning eftersom vi var i V. 41+1. Väl där så pratade vi om min graviditet och hur den hade varit och eftersom den hade varit komplikations fri så kom vi fram till att om det inte startar av sig själv så ska jag bli igångsatt V. 42+1 men hon ville göra en undersökning redan då för att se hur det kändes och så frågade hon om vi ville göra en hinnsvepning när hon ändå gjorde undersökningen. Det tackade vi ja till. Så när hon gjorde undersökningen så sa hon att jag var öppen 2cm och livmoder tappen var jätte mjuk. Så vi hade goda chanser till att starta fölossningen om hon gjorde en hinnsvepning om vi fortfarande ville. Eftersom vi fortfarande ville det så gjorde hon det. Kan erkänna att det gjorde ont, riktigt ont, men hon sa att hon gjorde en ganska agressiv hinnsvepning på mig för att jag var så mjuk i liverhals tappen. Men som sagt hon kunde inte garantera att det skulle starta förlossningen. 
 
Så vi åkte hem och hoppades på det bästa. Under dagen så fick jag mera förverkar fast dom gjorde inte så ont utan var ungefär som dom jag haft tidigare, att magen blir hård och det spändes i den. Så vid åtta tiden så åkte vi till Kista för träffa Sebs bror med familj som kommit upp till Sthlm för att handla kläder till sina barn. Fortfarande ganska lugnt i magen men förverkarna kom väldigt ofta men gjorde inte så ont, jag var typ bara tvungen att stanna om jag gick. Pratade med Sebs mamma vid nio tiden och då sa hon att om du hade haft riktiga värkar hade du inte kunnat vara där du är för då vill man helst inte träffa någon utan bara vara för sig själv. Jaha tänkte jag då är det lugnt.
Men vid tio tiden när vi åkte från Kista sa jag till Seb att vi kanske ska klocka förverkarna iaf så vi vet hur tätt dom kommer. Då kom dom med fem minuters mellan rum men alla har sagt till att det ska vara typ tre minuter emellan innan det är något på gång. Så vi kommer hem typ vid elva och går och lägger oss. Jag har fortfarande förvärkar med fem minuters mellanrum och nu börjar dom kännas lite grann men det är inte alls så farligt som jag har förväntat mig att värkar ska vara så tänker att det här är nog inte ens på gång. Slumrar till lite och vaknar igen av det kommer en sån liten värk, men fortfarande inte så ond, tänker att jag är kissnödig också men att nej ja klarar nog att hålla mig ett tag till, var för trött för att gå upp och kissa, slumrar till igen och vaknar av att jag tänker åh nej jag har kissat på mig. Men inser efter en sekund att ne ja kan inte ha kissat på mig för det här kan jag inte hålla tillbaka. Och inser att vattnet gick flyger upp och väcker Seb och springer in på toa så att det mesta av fostervattnet hamnar i toaletten. Men är noga med att titta på färgen och så för det har jag hört är viktigt. Sätter på mig en binda och då tittar Seb in fullt på kläd och ja skrattar till och säger att vi ska ringa förlossningen först. Klockan är då 01:30.
 
Ringer förlossningen och hon tycker att värkarna ska komma tättare innan man kommer in men att när fostervattnet har gått brukar dom komma oftare. Men om dom avstannar så måste jag höra av mig och om dom inte kommer tättare så måste ja komma in senast klockan 08:00 för kontroll. När jag lägger på luren så börjar värkarna komma med tre minuters mellan rum direkt. Nu känns dom mera och jag får andas igenom dom. Men i pauserna hinner ja lätt ta igen mig. Så ja och Seb sitter i köket och blir lite nervösa för att dom kommer så tätt men kunde ju inte ringa förlossningen redan hade gått ca en kvart innan . Så vi håller ut en timme sen ringer vi till förlossnigen och frågar om vi inte kan få komma in bara för en kontroll eftersom vi har en timme in till förlossningen. Klockan är nu 01.30. Och jo vi kunde få komma in för en kontroll.
Så ja byter binda för hade kommit lite mer fostervatten och sen åker vi.
 
Kommer till förlossningen 02:30 och tycker det är jobbigt för i bilen så kom det mer fostervatten så mycket att det gick igenom bindan, trosorna och byxorna som tur var så la jag ett skydd på sätet. Men Seb var ändå tvungen att fråga mig hur många liter jag hade i mig, och ja skämdes för trodde ju att allt redan kommit. Men iaf vi kommer till förlossningen och Seb släpper mig vid förlossningen för att själv åka och parkera bilen. Jag går in och skäms när ja säger att det kom mer fostervatten i bilen och ja som trodde allt hade kommit hemma. Då skratta BM och sa att nej du fostervattnet slutar inte komma för det produceras nytt hela tiden så det kommer komma nu ända tills barnet är fött. Och det hade jag verkligen velat veta innan min förlossning så kan vara bra om det är någon som läser som ännu inte fått barn. Jag fick en ny binda och kopplade dom upp mig till en dator som registrerade mina värkar och barnets hjärtslag. Nu gör värkarna ont, jag får andas mig igenom dom och tycker det är rätt jobbigt. Efter ca 30 min kommer förlossningsläkaren in och läser av registreringen, värkarna är nu tillräckligt täta men är inte tillräckligt starka och lägger då till en kommentar som lyder "-man ska inte föda barn med ett leende på läpparna". Min första tanke var HJÄLP, jag kommer dö i denna förlossningen för nu gör dom ont värkarna.
Men hon skulle ändå göra en undersökning. Barnet låg ganska lång ner men inte riktigt framme än. Jag var öppen 5cm och helt plötsligt blev det 7cm, vet inte om hon gjorde något när hon undersökte mig där nere. Sedan gjorde hon en hinnsvepning för att verkarna skulle bli kraftigare och ännu tätare.
I mitt förlossningsbrev ville jag gärna ta ett bad men fick nu nöja mig med en varm dusch. Läkaren pratade precis som om att jag skulle få åka hem och komma tillbaka senare så jag var tvungen att fråga. Svaret var nej, jag skulle få låna deras dusch. Vi får komma in på ett förlossningsrum och klockan är nu 03.15, jag begär om ett lavemang så barnmorskan hämtar det + en handduk. Får lavemanget och går in duschen. Seb springer ut och stoppar i pengar till parkeringen. Efter ett varit i duschen i 15 min så tänker jag att det här går inte längre, det får räcka nu och precis då kommer Seb tillbaka. Går tillbaka till sängen och Seb frågar om vi inte ska testa lustgas så han plingar på larmet, barnmorskan kommer in och visar lustgasen, tar den i en eller två verkar sen kommer förlossnings läkaren in och precis då får jag en värk och då säger hon att "du nu är det nog dags för dig att föda barn i nästa värk när du känner att det kommer en värk så kommer du vilja krysta och det får du inte utan du ska hyperventilera dig igenom den antingen i lustgasen eller inte. Så ska jag bara gå och hämta sakerna som behövs för detta"
 
Sen får jag lite värkar med krystvärkar i som jag håller emot får även ligga på sidan med ena benet upp för att det ska gå fortare för bebisen att glida ner sista biten.
 
Ungefär 03:50 så får jag börja krysta och fortsätter med det tills hon är ute, tog ca 45 minuter.
 
Så summa sumarum så var jag inne på förlossningen i 3 timmar och fick ingen annan smärtlindring än lustgasen som jag fick i princip när det var dags att börja krysta.
 
När hon var född så fick hon så klart komma upp på bröstet och jag fick även krysta ut moderkakan. Sen ammade hon och jag fick sys lite och så där. Runt sju tiden så är det skift byte och den nya BM kommer in och räknar hennes andetag som var bra men hon andades väldigt hårt. Jag hade själv tyckt att det kändes som om hon hade slem i sig och så var hon lite grå. Så BM gick och hämta en läkare som även tyckte det samma så hon gick och hämtade en maskin som kollade hur hon syresatte sig. Den visade att hon bara syresatte sig till 75%.  Så då direkt sa hon till Seb att vi går in till ett akut rum nu du och jag. Så tittade hon på mig och sa att du kommer inte få följa med för du har förlorat ganska mycket blod (över en liter) och sen har du inte hunnit kissa ännu.
 
I akutrummet så fick hon ligga på en brits och fortsatte kolla syre upptaget och så satte dom på henne en liten mask med syrgas. Då steg syreupptaget och läkarn bestämde sig för att boka en transport av barnet (och Seb) till neonatalavdelningen för en vidare uppföljning. Transporten anländer till akutrummet och består av en stor klump på 4 hjul och massor av tekniska saker, samt en rullstol som Seb sätter sig i med bar överkropp och får lilla tjejen emot kroppen. Hon har nu näsgrimma där hon får syrgas istället för masken dom använde tidigare. Väl uppe på neonatal avdelningen så rullas vi in i vårat lilla "bås" där hon läggs i sin säng. Dom kopplar loss henne från alla sladdar ifrån transporten och kopplar på sladdar ifrån den stationära anläggningen. Hon får fortfarande syrgas och nu ska dom stoppa i en matsond genom näsan och sticka i en nål i henne får att få lite blodprover. En trött Seb försöker samtidigt få i sig lite av frukosten dom kommit in med. En portabel röntgen maskin rullar in genom dörrarna och det är dags att ta några bilder för att se så allt ser bra ut. Samtidigt så låg jag kvar där nere på förlossningen, det kommer in en barnmorska och försöker lugna mig med att det inte behöver vara så allvarligt. men att dom ska ta lite prover. Mitt blodtryck kollas efter blodförlusten men det såg bra ut så nu måste jag bara lyckas kissa för att få komma upp till dom andra. Sitter på toan jätte länge men det går inte och blir bara stressad. Jag får en sista chans vilket var att dricka upp 2 kannor med saft och sedan kunna kissa inom 30 min, tillslut så gick det. var även tvungen att få i mig en macka innan jag fick gå upp. 10.30 fick jag äntligen komma upp til neonatal, där satt Seb med vår lilla tjej. Hon hade fortfarande syrgas, matsond genom näsan och elektroder som kollade puls och syresättning. 2 systrar tog prover ur kanylen också. Kändes völdigt att jobbigt att se sin lila flicka bara ligga där men det fanns inget annat än att bara vänta.
På eftermiddagen kommer läkaren med provsvaren och det visar sig att hon svalt fostervatten vid födseln, vilket tydligen är ganska vanligt. Det bör ha gått över av sig själv inom 24 timmar.
Morgonen där efter så tog hon av sig näsgrimmad av sig själv och då beslutade dom att den inte behövdes längre för hon syresatte sig fint utan någon hjälp. På eftermiddagen fick vi komma till vanliga BB, sen dess har allting varit jätte bra.
 
Här är hon
Elisia Född den 2/8 - 2012  52cm lång 3680g
Tack för våran tid.
Kram

Kommentarer
Postat av: Sinnersaint!

Ååååå helt otroligt hörlig fl-berättelse!
Kommer du vara aktiv på familjeliv eller något annat? Vore kul att få fortsätta följa varandra :-)

Svar: Ja det är roligt att ha fl-berättelsen nedskriven för då kan man aldrig glömma bort den. Kommer nog inte vara aktiv någon annanstans i dags läget utan om jag kommer tillbaka så blir det nog här på bloggen. Men ja lovar att höra av mig vart jag fortsätter att skriva om jag nu får tid till det. Kram
Sebsus

2012-08-12 @ 18:03:51
Postat av: Marielle

Åhh, vilken underbar FL berättelse! :) Åhhh, Stooort grattis till eran jätte fina tjej! <3 Härligt att läsa att allt blev bra tills slut och att hon nu mår bra. :)

Många kramar!!

2012-08-12 @ 22:57:01     URL: http://mariellear.blogg.se
Postat av: Osofin

Men åååå vilken söt flicka ni fått!! GRATTIS! Så underbart! Vilket mirakel.
Underbar förlossningsberättelse. Tack för att du delat med dig!
Stora kramar och många lyckoönskningar till hela familjen <3

2012-08-13 @ 20:56:24
Postat av: Osofin

Men åååå vilken söt flicka ni fått!! GRATTIS! Så underbart! Vilket mirakel.
Underbar förlossningsberättelse. Tack för att du delat med dig!
Stora kramar och många lyckoönskningar till hela familjen <3

2012-08-13 @ 20:56:37
Postat av: J

Det var mig en otroligt vacker liten tjej!! Stort grattis och härligt att allt är bra med er nu!! Kram!

2012-08-14 @ 07:02:17     URL: http://Www.minlillefamilj.blogg.se
Postat av: ickan

Tack för din FB o grattis till fina flickan <3
Kram

2012-09-11 @ 16:08:21     URL: http://www.kommandoran.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:


E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

        Kom ihåg mig?
RSS 2.0