äl-test dag 4 (dag 10)
Inget omslag varken igår eller idag. Men konstigt nog är jag verkligen helt lugn över detta och tror jag kommer vara det hela tiden. Nu har man ju varit med en gång och vet hur allt funkar. Det kanske var bra at jag fick minus för att bli helt lugn över allt.
Det ända lilla jag kanske oroar mig över det är att jag inte vill få omslag på en onsdag eller torsdag.
hela livet
Jag blir riktigt sårad för oftast när man pratar om barn så får jag ofta höra men gud du är ju så ung, ni har hela livet framför oss. Okej tänker ni men du är ju ung och ni har ju hela livet framför er.
Men det är faktiskt inte så. Min sambo har en dödligt sjukdom! Han lever redan på övertid. När Seb var ca 5år så sa läkaren till hans mamma att han kommer inte leva så länge. Ni får vara glada om han klarar tonåren. Idag är han 26år! Visst forskningen går framåt hela tiden men för sakta, men idag så lever faktiskt dom med cf längre än vad dom gjorde förrut. Men den här sjukdomen är väldigt individuel (svårt ord, stavas det så?) vissa klarar sig inte genom tonåren och vissa kan bli över 50år gamla.
Min sambo har redan utreds för att göra en dubbel lungtransplantation 2 gånger sen jag träffade honom. Han är inte tillräckligt sjuk än för att ställa sig på vänte listan anser läkarna. Men den dagen kommer, frågan är bara när?
Så kom inte till mig och säg du är så ung du har hela livet framför dig. För det har vi inte. Jag vet inte om min kille kommer att leva 1år till eller 30. Jag har fått tagit ställning till att en dag står jag säkert som ensam stående mamma. Jag vill inte vänta längre med att få barn, jag vill att min sambo ska kunna få så mycket tid som går, om vi lyckas få barn, med det.
Vi kommer bara att skaffa ett barn. Vi kommer inte gå igenom detta en gång till.
Äl-test dag 2 (dag 8)
anonym
Alla i våra släkter vet att vi håller på med ivf för vi var tvugna att gå till en psykolog under våran utredning och bli godkända av henne. Hon var lite knasig jag tänkte direkt när jag träffa henne att det här kommer inte gå bra. Hon var ganska ung och jag förstod på henne att hon inte hade egna barn utan hade satsat på sin kariär, inge fel på det, men det märktes att hon dömde oss att vi var för unga för att bli föräldrar. I alla fall under vårat första möte så gav hon oss en hemläxa att vi var tvugna att berätta för våran släkt att vi försökte skaffa barn och att vi inte kunde få det på naturlig väg. För att se om vi får stöd av våra familjer (vem skulle inte få det?). Jag försökte förklara för henne att jag inte ville det för att det var väldigt tidigt och att jag ville ha det för mig själv. Men det gick hon inte med på. Så vi fick berätta för våran släkt om att vi skulle göra ivf.
För att berätta så fick vi gå till psykologen på ytterligare 5 samtal och det är det värsta jag gjort i hela mitt liv.
Eftersom alla nu visste om att vi skulle påbörja en ivf så tjatade alla väldigt mycket om det här varje gång vi träffade dom. Jag förstår att dom är nyfikna och inte menar något illa men ibland blir det lite jobbigt.
Och jag tyckte det var riktigt jobbigt när vi då fick minus på vårat förtsa försök så var vi tvugna att berätta det för alla.
Så då sa jag till min kille att nu har släkten fått veta allt, och jag menar verkligen allt, om vårat första försök, så nu vill jag inte att dom ska veta. Så den här gången har vi valt att inte säga något till någon i släkten.
Och nu när man träffar släkten varje gång så kommer frågan när ska ni få börja igen då? Då är vårat svar att vi inte vet för att kön är väldigt lång.
Men i helgen var det lite jobbigt för när jag sa det så kommer följd frågan jaha ska kliniken ringa er då när det är dags eller? Men jag slingrade mig och sa att jag måste få några menser nu så att vi ser att det fungerar som det ska. Hoppas det är ok med nöd lögner.
Lite info om varför jag är lite anonym här i bloggen så att inte alla kan försöka hitta mig.
Äl-test dag 1(dag 7)
Idag var första dagen jag prövade Äl-sticka. Dag 1 alltså men dag 7 från första mens dagen. Det vart ingen glad gubbe, skönt, fast det är klart det har ju bara gått 7 dagar. Så nu är det bara att fortsätta testa tills det ger utslag :). Hoppas det blir snart är så sugen på att dra igång.
kliniken
Ja när jag hade förklarat för BM varför jag ringde så bad hon mig vänta. Det tog skit lång tid och jag började tänka att nu kommer hon komma tillbaka och säga att men du du har ju inget i frysen.
Som tur var gjorde hon inte det utan hon frågade har du en cykeldag på 34 dagar? Inte fan vet jag höll jag på att säga, men det vart istället ingen anning för den kommer olika varje gång men jag har väldigt långt emellan. Okej men då ska du börja med ÄL stickorna den 1/5 och så lät hon jätte osäker när hon sa det. Så då sa jag att men du jag kan börja några dagar tidigare för att vara på den säkra sidan och då slappna hon av och bara ja men det är nog bra.
Sen förklara hon för mig att om jag fick omslag på en onsdag eller torsdag så skulle återförandet bli på en lördag. Och då tänkte jag ja då är det kört för ni har ju inte öppet på lördagar. Men så sa hon så här ja men du ring iaf så får vi se, så det verkar som att dom kanske kan återföra på lördagar nu iaf. Och det vore ju toppen om dom har börjat ha öppet på lördagar. Men jag hoppas ändå att jag inte får omslag på en onsdag eller torsdag.
Så himla skönt att äntligen ha bollen i rullning igen :).
jag fick rätt
överlycklig
Tack
Just nu har jag börjat läsa Gargoylen av Andrew Davidson. Har inte kommit jätte långt ca 100 sidor bara men den verkar riktigt lovande. Jag återkommer när jag läst ut den.
Ps ingen mens ännu :( torsdagen närmar sig.
Vem har rätt...
inte riktigt duktig på inlägg
Lördagen hade vi städdag i föreningen, det är faktiskt väldigt trevligt för vi städar i ungefär 2,5 timme och efter det så grillar vi korv och så får man välja vad man vill dricka det man får välja på är coca-cola, cider, öl eller vin:). Och sen har vi styrelsemöte i ungefär en halvtimme och efter det är det frivilligt att gå hem. Men vi satt kvar med några andra grannar, satt i solen och pratade, super trevligt :).
Söndagen var en fixar dag åkte runt och hjälpte alla, pappa behövde låna min bil i några dagar, hans ska in på lagning. Min syster behövde hjälp med att dra om en el kabel och sedan vart det en tur till min farafar. Han har nio liv och jag skojar verkligen inte. Först så fick han prostata cancer men fick behandling och fick bort den som tur var. Efter det fick han en stroke låg inne ganska länge på sjukhus men återhämtade sig ganska bra men han har lite svårt att gå så han förflyttar sig med en rullator och när han ska långt så har han fått en el rullstol som han kan köra runt med. Hans vänstra arm är den som har återhämtat sig minst så han har inte full rörelse i den. Och för ca ett år sedan ramla han och bröt den armen men återigen så blev han som tur var lika bra som innan han ramla. Men nu till det sjukaste för i höstas så tänkte min farafar att nä jag ska åka ner till affären och köpa tidningen. På vägen hem så åker han på trottoaren för han räknas som gående med sin lilla el-rullstol. Han stannar vid ett övergångställe och kollar så att det inte kommer någon bil och när han har kommit ungefär halvägs ut så kommer det en bil i full rulle och kör på honom, tänk er att köra på en handikappad man på ett övergångställe, det är helt sjukt. Så in på sjukhus för operation av höftled med mera. Och återigen så återhämtar han sig jäkligt bra för att vara så gammal och vart med om så mycket. Så min farafar har verkligen nio liv. Igår var vi där och hjälpte honom att byta slang på el-rullstolen för han hade fått punktering, för nu ska han börja ta sig ut igen när det är vår så hoppas ingen kör på honom igen.
Ja sammafattningsvis har min helg varit häktiskt men jäkligt trevlig:)
glömde att berätta
Men icke sa nicke jag hade inte ett endaste fel, bra BMI, bra blodtryck, fina värden även järn hade jag högt av och läkaren sa att hon var verkligen förvånad för det brukar aldrig vara någon som har så fint värde på järnet. Så va fan tänkte jag, om jag nu verkligen är frisk som en nöt kärna finns det ju inget jag kan förbättra för att bli gravid.
Jag vet jag har lite konstiga tankar ska vara glad att jag är frisk men ändå jag vill hitta något som jag kan förbättra så att jag kan inbilla mig att det är det som gör att jag kommer bli gravid nästa gång.
Förlåt om det bara blir massa negativa inlägg men jag är inne i en sån period just nu.
leende på läpparna
Ingen mens igår eller inatt hoppas den kommer idag, men tror inte det känner inte att den är på gång:(.
Va glad
Eller som dom som har ett barn och gillar att stå och gnälla framför mig om hur jobbigt det är med att deras barn för att dom sover så lite på natten, dom kan stå i timmar och gnälla framför mig. Jag måste vara en väldigt bra person att gnälla framför haha.
Kan inte denna jäkla mens komma nu gärna precis nu skulle inte ha det minsta emot att bli röd i hela trosorna. Hihi ibland blir man lite knäpp.
Lycklig
Jag är lycklig min vän sinnersaint (http://sinnersaint.blogg.se/) har precis testat psitivt på stickan:). Så himla glad för hennes skull! GRATTIS!!
Depp inlägg....
Sen tycker jag faktiskt att min läkare var lite dum. Allt började med när jag tog mina sprutor och var inne på första VULet då sa han oj du har väldigt många ägg blåsor ingen tvekan om att du är fertil. Vi måste sänka dosen på sprutorna. Så vi sänkte och jag fick komma tillbaka 2 dagar senare och göra ett nytt VUL och då sa han att nä nu har dom stannat av lite i växten så vi höjer dosen igen. Och tillbaka 2 dagar senare för att göra sista VULet, då såg allt fint ut och vi planerade ÄP och ET. På Äp blev jag glad för dom fick ut 12st ägg och jag tänkte att det måste ju ändå vara ganska bra. Så var det äntligen dags för ET och när vi kommer dit så får vi först reda på att 2st har blivit befruktade och 2st skulle dom försöka odla vidare i några dagar för att se om dom tog sig (fick sen reda på att dom inte tog sig). Va tänkte jag av 12st så vart bara 2st befruktade redan då kände jag va har jag gjort för fel? Men men jag var ändå positv för den här dagen skulle jag bli ruvare för första gången:). Och läkaren säger precis innan vi ska föra tillbaka vårat embryo att ja statestiken i datorn säger att ni har 50% chans till att bli gravida med detta embryo men jag personligen tror att ni har mycket större chans än det (Och han var ganska gammal och erfaren). Så jag tänkte ju att det här är inga problem, plus att när jag ligger i gynstolen och ska föra tillbaka embryot så säger han ja du är ju verkligen fertil så det här är inga problem.
Och nu började ruvartiden, 16dagar, det var skit jobbigt rent ut sagt. Jag fick verkligen alla biverkningar man kan få och gick och inbillade mig att ja jo men jag är nog gravid. Och dom där kladdiga vaggisarna dom ska vi inte tala om. Gick ju bra i början men sen tillslut så vart man ju alldeles sårig och dan. Så bara några dagar innan TD så försvann mina biverkningar och jag började inse att ne jag är nog inte gravid. Så jag tjuvtestade 2 dagar innan TD och det visade så mycket minus det bara kunde. Men jag tänkte nä det är nog för tidigt för att testa så jag fortsatte i 2 dagar att ta dom där kladdiga vaggisarna fast jag visste att det var kört. Och så kom TD och det var lika mycket minus då. Men ingen mens överhuvudtaget hade dykt upp det skulle dröja 3 dagar efter att jag slutade med vagiatorerna som den kom med dunder och brak.
Så det som har varit jobbigast i allt detta, om det nu är någon som orkat läsa allt jag skrivit. Jo det har varit att den där jäkla läkaren sa att det i princip skulle gå hur enkelt som helst. Och nu när det inte gjorde det så tänker ju jag så här. Tänk om jag inte kan bli med barn alls, jag har ju aldrig varit det tidigare så det kanske inte går? Och det värsta av allt är att jag måste ta kladdiga vaggisar igen.
Så nu har vi deppat klart med detta inlägg så nu tar vi nya tag och ser ljuset i tunneln:)
helgen
I fredags var jag ledig från jobbet för att det var Cystisk Fibros kursdag. I år låg den på Scandic Hotell i Järva Krog. Det var jag, min sambo och hans mamma som var där och vi var riktigt besvikna på kursdagen. För det var inga barnfamiljer på plats och det är dom som verkligen behöver gå på sådana här träffar. Och nästan alla föreläsningar handlade om barn. Men middagen var bra vi hanmnade vi några jätte mysiga personer och fick dela tankar och så. Vi träffade tex en kille som har fått barn med hjälp av IVF på precis samma sätt som vi med biopsi och dom hade lyckats på första försöket plus att dom fick tvillingar, vilken lycka:). Det ger mig hopp om att lyckas.
Lördagen så åkte min svärmor hem och vi gjorde inte så mycket mer. Vi åkte och köpte ett litet mini växthus och planterade gurka samt tomater som vi sedan ska plantera ut hos min pappa i trädgården. Kanske lägger upp en bild när jag kommer hem.
Söndagen så åkte vi ut till pappa och byte däck och bromsar på min lilla bil i solskenet. Var verkligen jätte fint väder. Sedan när vi kom hem så gick vi ut och sprang lilla rundan, jag ska ju springa vårruset i maj så det är på tiden att jag kommer igång nu.
Börjar närma mig min mens nu, känns som en otroligt lång månad. Jag ska egentligen ha min mens i början av nästa vecka men eftersom jag tog vaggiatorer förra månaden så förskjöts min mens med 5 dagar och vet ju inte om den kommer göra det nu igen eller inte. Hoppas inte.
Det var en liten upptadering vad jag har gjort i helgen.
Hörs snart igen.
Förslag
Jag är en person som älskar att dricka te och läsa bok. Och då menar jag att jag verkligen älskar det. Men nu hoppas jag att någon har ett bra bokförslag för här är det verkligen boktorka. Och om ni inte har ett bra bokförslag så kanske ni kan rekomendera ett riktigt gott te? Bara så ni vet så dricker jag gärna teer som inte smakar för mycket hoppas ni förstår vad jag menar:)
världens bästa
Ni hör ju hon är iaf min hjälte!
Stolt
På fredag har det gått två veckor efter mens åh en dag närmare till nästa mens varje dag:). Jag tror jag hade ÄL igår? Vaknade igår morse och hade fruktansvärt ont i äggstockarna. Jag har ju aldrig haft så stor koll på när jag har ÄL eftersom det inte spelar någon roll, vi kan ju inte bli gravida naturligt och det har vi ju vetat om hela tiden. Så jag är jätte nervös för efter nästa mens ska jag använda ÄL-stickor för att få utslag, och eftersom jag aldrig använt det tidigare så är jag nervös.
Sinnersaint eftersom du är min enda läsare så får du säga till om jag skenar iväg för mycket och skriver om ointressanta saker:)
Ha det fint.
Väntan och saknad
I helgen har det varit jobbigt, har saknat mamma väldigt mycket, trodde aldrig jag skulle säga det. Det har ju ändå snart gått ett år sen hon gick bort. och min mamma som inte var den snällaste mot mig. Ändå så saknar jag att bara ringa och prata med henne, hon var ju trotts allt den som kunde styra upp mig på rätt spår igen när jag var nere.
Nej nu får jag ta mig i kragen och försöka jobba lite:)
/ Sus
Början...
Jag har tänkt att jag ska skriva om min och min sambos vardag och våran resa till pluset genom IVF behandlingar.
Vi bor i en liten lägenhet i hägersten i sthlm. Vi jobbar på samma företag fast med olika arbetsuppgifter. Seb jobbar som montör medans Sus jobbar som arbetsledare.
Seb: Är född 1985 i Uppsala men flyttade ganska snabbt ner till lilla staden Mariestad där han sedan är uppväxt. Seb var en sprallig och go liten kille när han föddes men efter ca ett år så fick han diagnosen CF (Cystisk Fibros).
Sus: Är född 1986 utan för Sthlm i skärgården. Har haft en ganska trygg uppväxt där ute.
Eftersom Seb har Cf så har hans sädesledare blivit igentäppta pga av hans sega sekret. Vilket medför att vi inte kan få barn på naturlig väg utan måste göra IVF. Vi har precis avslutat våran första IVF behandling som slutade med ett minus.
Just nu går jag och väntar på att få min mens så vi kan göra våran första FET. Om jag räknar så borde den komma vid påsk ungefär. Vi har ett stackars ensamt embryo i frysen och vi hoppas verkligen att det ska klara upptiningen:)
Det var en kort presentation. Bara fråga om ni undrar något
/ Sus