Depp inlägg....
2011-04-12 @ 13:17:25
Tänkte berätta hur det kändes när jag fick mitt minus på stickan, ni blir den andra som får veta, bara min sambo som vet. Jag trodde jag skulle ta det ganska bra, jag har trotts allt varit med om väldigt mycket den sista tiden, men det tog faktiskt knäcken på mig för första gången i mitt liv.
Sen tycker jag faktiskt att min läkare var lite dum. Allt började med när jag tog mina sprutor och var inne på första VULet då sa han oj du har väldigt många ägg blåsor ingen tvekan om att du är fertil. Vi måste sänka dosen på sprutorna. Så vi sänkte och jag fick komma tillbaka 2 dagar senare och göra ett nytt VUL och då sa han att nä nu har dom stannat av lite i växten så vi höjer dosen igen. Och tillbaka 2 dagar senare för att göra sista VULet, då såg allt fint ut och vi planerade ÄP och ET. På Äp blev jag glad för dom fick ut 12st ägg och jag tänkte att det måste ju ändå vara ganska bra. Så var det äntligen dags för ET och när vi kommer dit så får vi först reda på att 2st har blivit befruktade och 2st skulle dom försöka odla vidare i några dagar för att se om dom tog sig (fick sen reda på att dom inte tog sig). Va tänkte jag av 12st så vart bara 2st befruktade redan då kände jag va har jag gjort för fel? Men men jag var ändå positv för den här dagen skulle jag bli ruvare för första gången:). Och läkaren säger precis innan vi ska föra tillbaka vårat embryo att ja statestiken i datorn säger att ni har 50% chans till att bli gravida med detta embryo men jag personligen tror att ni har mycket större chans än det (Och han var ganska gammal och erfaren). Så jag tänkte ju att det här är inga problem, plus att när jag ligger i gynstolen och ska föra tillbaka embryot så säger han ja du är ju verkligen fertil så det här är inga problem.
Och nu började ruvartiden, 16dagar, det var skit jobbigt rent ut sagt. Jag fick verkligen alla biverkningar man kan få och gick och inbillade mig att ja jo men jag är nog gravid. Och dom där kladdiga vaggisarna dom ska vi inte tala om. Gick ju bra i början men sen tillslut så vart man ju alldeles sårig och dan. Så bara några dagar innan TD så försvann mina biverkningar och jag började inse att ne jag är nog inte gravid. Så jag tjuvtestade 2 dagar innan TD och det visade så mycket minus det bara kunde. Men jag tänkte nä det är nog för tidigt för att testa så jag fortsatte i 2 dagar att ta dom där kladdiga vaggisarna fast jag visste att det var kört. Och så kom TD och det var lika mycket minus då. Men ingen mens överhuvudtaget hade dykt upp det skulle dröja 3 dagar efter att jag slutade med vagiatorerna som den kom med dunder och brak.
Så det som har varit jobbigast i allt detta, om det nu är någon som orkat läsa allt jag skrivit. Jo det har varit att den där jäkla läkaren sa att det i princip skulle gå hur enkelt som helst. Och nu när det inte gjorde det så tänker ju jag så här. Tänk om jag inte kan bli med barn alls, jag har ju aldrig varit det tidigare så det kanske inte går? Och det värsta av allt är att jag måste ta kladdiga vaggisar igen.
Så nu har vi deppat klart med detta inlägg så nu tar vi nya tag och ser ljuset i tunneln:)
Sen tycker jag faktiskt att min läkare var lite dum. Allt började med när jag tog mina sprutor och var inne på första VULet då sa han oj du har väldigt många ägg blåsor ingen tvekan om att du är fertil. Vi måste sänka dosen på sprutorna. Så vi sänkte och jag fick komma tillbaka 2 dagar senare och göra ett nytt VUL och då sa han att nä nu har dom stannat av lite i växten så vi höjer dosen igen. Och tillbaka 2 dagar senare för att göra sista VULet, då såg allt fint ut och vi planerade ÄP och ET. På Äp blev jag glad för dom fick ut 12st ägg och jag tänkte att det måste ju ändå vara ganska bra. Så var det äntligen dags för ET och när vi kommer dit så får vi först reda på att 2st har blivit befruktade och 2st skulle dom försöka odla vidare i några dagar för att se om dom tog sig (fick sen reda på att dom inte tog sig). Va tänkte jag av 12st så vart bara 2st befruktade redan då kände jag va har jag gjort för fel? Men men jag var ändå positv för den här dagen skulle jag bli ruvare för första gången:). Och läkaren säger precis innan vi ska föra tillbaka vårat embryo att ja statestiken i datorn säger att ni har 50% chans till att bli gravida med detta embryo men jag personligen tror att ni har mycket större chans än det (Och han var ganska gammal och erfaren). Så jag tänkte ju att det här är inga problem, plus att när jag ligger i gynstolen och ska föra tillbaka embryot så säger han ja du är ju verkligen fertil så det här är inga problem.
Och nu började ruvartiden, 16dagar, det var skit jobbigt rent ut sagt. Jag fick verkligen alla biverkningar man kan få och gick och inbillade mig att ja jo men jag är nog gravid. Och dom där kladdiga vaggisarna dom ska vi inte tala om. Gick ju bra i början men sen tillslut så vart man ju alldeles sårig och dan. Så bara några dagar innan TD så försvann mina biverkningar och jag började inse att ne jag är nog inte gravid. Så jag tjuvtestade 2 dagar innan TD och det visade så mycket minus det bara kunde. Men jag tänkte nä det är nog för tidigt för att testa så jag fortsatte i 2 dagar att ta dom där kladdiga vaggisarna fast jag visste att det var kört. Och så kom TD och det var lika mycket minus då. Men ingen mens överhuvudtaget hade dykt upp det skulle dröja 3 dagar efter att jag slutade med vagiatorerna som den kom med dunder och brak.
Så det som har varit jobbigast i allt detta, om det nu är någon som orkat läsa allt jag skrivit. Jo det har varit att den där jäkla läkaren sa att det i princip skulle gå hur enkelt som helst. Och nu när det inte gjorde det så tänker ju jag så här. Tänk om jag inte kan bli med barn alls, jag har ju aldrig varit det tidigare så det kanske inte går? Och det värsta av allt är att jag måste ta kladdiga vaggisar igen.
Så nu har vi deppat klart med detta inlägg så nu tar vi nya tag och ser ljuset i tunneln:)
Kommentarer
Postat av: Sinnersaint
Jag tror inte alls att det har med att du inte kan att göra. Det kan ha varit ett ägg som inte var friskt eller så var det helt enkelt inte rätt tid då. Nu är det din tid och det kommer gå! Jag kommer följa varje steg du tar, och det kommer gå super denna gången. Du är så himla stark som klarade förra omgången att detta kommer gå ännu bättre för dig!
Man måste få vara le å ledsen å arg emellanåt, huvudsaken är att man vågar ta nya tag igen och det har du gjort och nu är det strax din tur igen! Inte långt kvar nu!
KRAMAR
