SebSus

Idag är det den 18e och då var det dags för månadens mens. Men jag önskar att det var oktober nu för då hade vi fått börja med sprutorna. Jag har hämtat ut allt så det ligger här snällt och bara väntar på att få användas. Men nu får vi hoppas att denna månad bara springer förbi.

I helgen har vi haft dom mest konstigaste diskutionerna. Ska snart berätta vad vi har diskuterat men först måste ni få reda på hur allt började. I fredags var jag inne på kontoret och jobbade och det hör inte till vanligheterna för jag har min arbetsplats ute på ett bygge. Men iaf mitt företag har anställt väldigt många nu den senaste månaden och på fika rasten kommer det fram en kille ca 45års åldern och presenterar sig, vi kan kalla honom för S. Vi pratar på om olika jobb och sådär och senare under dagen så frågar han mig om jag vill med ut och röka, om jag röker? Nej svarade jag, jag har en lungsjuk kille så jag skulle verkligen inte röka. Senare under dagen när vi träffades igen så frågar han lite om vad min kille har för lungsjukdom och sådär. Och helt plötsligt frågar han, men hur fungerar fortplantering för er? Jag vart helt ställd. Men kände att vafan jag berättar så jag berättar att CF patienter har för tjockt sekret vilket gör att hans sädesledare har förtvinat och att vi aldrig kommer att kunna få barn på naturlig väg utan måste använda oss av IVF. Jaha tänker ni nu va är det som är så intressant att någon på jobbet undrar om ni kan få barn. Jo det sjuka var att när jag hade berättat detta så sa han att ja jag och min förra fru vi hoppade över IVF och adoptera direkt. Jag såg nog ut som ett fån för då förklara han att hans fru hade fått en svår infektion i sina äggledare när hon typ var 14år som läkarna då inte ville behandla och försäkrade henne att det inte kommer ge henne men för livet men när hon sedan är 19år så säger läkarna att du kommer aldrig få barn. Så då bestämmde dom sig för att adoptera direkt. Och några år senare får dom sitt lilla barn från Korea. Och när han sedan berättade om sin son så verkligen lyste det om honom.
Sen var det inge mer med det utan jag gick hem och tänkte inte mer på det. Men så berätta jag för Seb på lördagen om det här och så kom vi in på om hur vi ska göra om det här inte kommer att fungera. För nu gör vi våran andra IVF i oktober och om inte det fungerar så kommer vi göra tredje IVFn i vår och då säger min sambo att ja under nästa år så kommer vi definitift ha gjort alla våra grattis försök och om inte det fungerar vad gör vi då? Och nu kommer säkert många tycka att jag är hel knasig men jag kommer inte kunna adoptera vi har pratat vääldigt mycket om det och jag känner att jag kommer inte kunna ta till mig någon annans barn och säga att det är mitt. Så då sa Seb ja men då har vi två alternativ. Va sa jag vadå två alternativ? Ja antingen så köper vi privata försök eller så får vi fråga någon om vi inte kan få sperma av någon vi känner och inseminera hemma med en spruta. Jag vart helt chokad men så började vi diskutera om vem vi skulle fråga och sådär. Vi kom inte fram till något direkt men va ska man annars göra egentligen? Ibland har man konstiga diskutioner.

Förlåt för långt inlägg.