Svar till Mia & Gyn akuten igår
Jag gjorde mitt första färskförsök som slutade i minus och sedan ett FET som också slutade i minus och efter ytterligare ett färskförsök så vart jag gravid och det är det jag har i magen just nu. Vi har 4st kvar i frysen just nu till syskonförsök sedan. Men ska jag vara ärlig så tror jag inte just nu att jag kommer orka gå igenom allt igen för sista gången tyckte jag det var riktigt jobbigt psykiskt. Men en dag kanske jag ändrar mig :)
Men att göra ett FET är inte så jobbigt fysiskt. Du kommer att få testa med ÄL-stickor tills du får en glad gubbe och då ringer man in till kliniken så får man komma in, beroende på om man har 2 dagars odlat eller 5 dagars odlat, vi hade bara 2 dagars odlat så vi fick komma in på andra dagen efter att vi fått glad gubbe. Och sedan så fick jag Progesteron vaggiatorer, man kan ju få en kräm också, och så är det bara att vänta alla ruvar dagar tills man får testa. Och det är nog det jag tyckte var jobbigast att ena minuten hoppas och andra minuten tro att det är kört.
På min klinik Huddinge så har dom inte öppet på lör-sön vilket betyder att man fick inte få en glad gubbe på ons-tors för då skulle ju insättningen ha blivit på helgen. Och då får man snällt vänta tills nästa månad och hoppas på att få glad gubbe på "rätt dag". Jag lyckades få glad gubbe på "fel" dag två månader i rad så den tredje månaden så fick jag reglera min ÄL och det var inte så jobbigt man tar en tablett 3 gånger om dagen (kommer inte riktigt ihåg vad den heter) sen får man komma in och göra ett VUL och dom tittar hur slemhinnan ser ut och bestämmer dag för insättning.
Är det så att ni funderar på syskon försök? Mysigt i sådantfall.
Vi har också funderat på att gå en profylax kurs, vi sa att vi skulle gå på den som min BM anordnar som är gratis och som en introduktionskurs, och sedan se om vi ska boka en hel kurs.
Igår var vi på gyn akuten. Fy fasiken vi var där i nästan 4 timmar och det var väldigt jobbigt med att bara sitta i vänt rummet och fundera. Nu till vad vi gjorde där. Igår vid tio tiden på förmiddagen så fick jag väldigt ont i magen, tänk er mens värk gånger 4. Jag tänkte så här jag väntar en stund innan jag ringer Bm och ser om det går över. Vid ett tiden hade det inte gått över så då försökte jag ringa BM och pratade in ett meddelande på hennes telefon svarare. När jag kom hem vid fyra tiden så hade hon fortfarande inte ringt tillbaka och jag hade kvar smärtan inte lika kraftigt men ändå där i magen. Jag hade iaf fått några sparkar under eftermiddagen så det gjorde mig lite lugnare.
Men bestämde mig för att ringa vårdupplysningen. Förklara mitt ärende och sa att jag var i V22, 21 fulla veckor plus 1 dag. Och hon i luren kunde inte riktigt förstå om jag var i V21 eller V 22. Vilket jag tyckte var klockrent när jag sa att jag har gått 21 fulla veckor plus 1 dag. Men iaf så kunde hon bara säga att du ska ringa till förlossningen. Va tänkte jag ringa förlossningen känns ju lite över dramatiserat men sagt och gjort slog nummret till förlossningen och var tvungen att säga till henne i telefonen att -Hej mitt namn är, och jag hade inte tänkt att föda ännu men jag har en fråga. Hon som svara sa nej men det var väl skönt att du inte ska födda ännu :). Förklara sedan mitt ärende och hon förstod vilken vecka jag var i utan att behövt upprepa det 20 gånger. Och sa direkt att du ska ringa till gyn akuten. Jaha okej då var det bara att slå nummret dit. Förklara återigen mitt ärende och när jag sa att jag hade gått 21 fulla veckor plus 1 dag förskte hon hävda att jag skulle ringa förlossningen och när jag sa att jag har precis pratat med dom så började vi diskutera ännu en gång vilken veck jag var i. Nu började jag bli trött på detta. Efter en stunds tänkande så sa hon iaf att det är nog bra om du kommer in.
Jaha åkte in till akuten och där ska man anmäla sig och gissa vad jo vi bråka med henne i kassan där också om vilken vecka jag var i. Men den här gången sa jag nästan direkt jag har pratat med både förlossningen och gyn och gyn sa att jag skulle komma in. Så då fick jag komma upp dit utan att bråka mer. Väl där uppe så fick vi skriva in oss och hon kollade feber, sänkan och blod tryck. Och sedan var det bara att vänta på doktorn och vänta och vänta. Under den tiden så hann jag måla upp skräck senarion i mitt huvud. Men till slut så fick jag komma in. Och hon gjorde en grundlig undersökning. Klämde på magen, gjorde undersökning samt kolla livmoderhals tappen tror jag det hette. Gjorde vaginalt ultraljud och ultra ljud på magen. Allt såg bra ut tack och lov. Det var en livlig krabat där inne. Så summa sumarum kom hon fram till att det måste vara ligament smärtor, alltså trådarna som håller ihop bäckenet som tänjer sig fort nu riktigt fort. Hon sa även att ja du, du kommer nog att ha den här smärtan resten av graviditeten nu. Man tackar och bockar bara 18 veckor kvar då. Gör inte ont när jag sitter men när jag går. Fy fasiken.
Så nu har jag skrivit alldeles för mycket men det var ju en stor händelse som hände igår.
tack för ditt svar:) va starkt av dig att göra 2 färsk försök med alla dessa hormoner, jag räknar med att också få göra om det, även fast jag har 3 i frysen. Jag har 5 dagars odlade, vet du när man sätter in det då? bebis är så beroende framkallande så jag önskar mig 3 bebisar till, men det ligger alltid en liten sorg och oro att det kanske inte går. Tänker försöka igen nästa jul så det är ett tag kvar:) Hoppas ditt magont blir bättre, jag kan tipsa om vattengympa för gravida, skönt för kroppen att vara tyngdlös och kul att träffa andra gravida kramar!
Stark skulle jag nog inte kalla mig, efter det sista försöket så kände jag bara fasiken vilken tur att det tog sig för hade aldrig just då orkat gå igenom hela processen igen. Men tror nog jag kommer ändra mig när det har gått en tid efter den här lill* har kommit :).
Ja om du har 5 dagars odlat så heter det blastocyst tror jag och då sätter man in på dag 5 efter att man fått glad gubbe, det är iaf det jag fått lära mig.
Jag ska hålla mina tummar för er när ni bestämmer er för att försöka igen!
Har faktiskt funderat lite på det där med vattengympa men inte riktigt fått tummen ur :) Men ska försöka kolla upp det :)
Kram
Hoppas att ditt magont blivit bättre?! Jobbigt att gå och ha ont och oroa sig för vad som är fel.. :( Skönt att höra att det "bara" var ligamenten och inget annat. Jobbigt dock att du ska behöva ha det så där nu hela tiden ut..
Tack för din kommentar, dina tankar och ditt tips på vagn. Jätte snällt. :) Ska absolut kolla upp vad det är för vagn och kolla länken du skrev ner. :)
Ja, det är ju riktigt viktigt för oss hur den blir när den är hopfälld på grund av att hundarna och vagn ska få plats där bak.. En riktigt djungel kan jag absolut hålla med om. Tänk om det ändå bara fanns 3 eller fyra att välja bland, vad lätt allt hade blivit.. ;) Ännu en gång tack för ditt tips. :)
Tråkigt att höra om din sambo, :( hade faktiskt ingen som helst aning.
Kramar!
Huvva, var inge kul att höra.. :( Men som du själv säger, är det ju skönt att den lill* mår bra. :)
Ja, men jätte gärna. :) Vad snällt av dig!
Vilken tur. :) Men huvva vad jobbigt..!? Stackarn.. :( Nu vet jag inte mycket alls om den sjukdomen mer än det du skrev, men låter riktigt jobbigt och tufft att behöva leva med det? Kanske finns både bra och dåliga dagar? Får hoppas i så fall att dom bra dagarna är fler. :) Har är alltså född med det eller kom det senare? Men intressant att få höra att det gick att ta ut via biopsi, måste ju vara skönt att den möjligheten fanns? :) den möjligheten fanns inte för oss, därför som vi har donator.. Så har ju ändå läst och hört mycket om det, helt otroligt att man kan få sån hjälp. :)
Du får säga till om jag frågar för mycket!!
Kramar!
Väntar spänt. :)
Åhh, huvva! :( Men när det gäller transplantion då, skulle det göra saker bättre och kanske minska besvären i så fall? Eller är det för att hans egna inte klarar mer?
Jobbigt att behöva gå igenom det ni får gå igenom, lider med er. Kan verkligen tänka mig att han har fått dig att se och tänka annorlunda på saker och ting och verkligen att uppskatta det minsta lilla i vardagen. Blir nog lätt så. Tycker själv att av våran resa att jag ser så annorlunda på saker och absolut inte tar något för givet längre.. Man blir så mycket starkare som person.
Tack för att du delar med dig och svarar så snällt på mina frågor även fast att det kan vara jobbigt för dig. Jätte snällt av dig. :)
Jo, så ser det ut för oss. Hade inte funnits en på miljonen ens att vi skulle kunna lyckas på annat sätt eftersom att Henke är steril på grund av sin "sjukdom". Visst finns en liten, liten chans att göra biopsi, men då alla läkare säger samma sak, att om dom nu skulle hitta en sädescell så kan dom inte garantera en graviditet utan missfall på vägen eller att barnet skulle bli funktionshindrat eller få något kromosomfel. Så alla mer eller mindre sa åt oss att använda oss av donator för att underlätta för oss själva och inte behöva gå igenom graviditet på graviditet med missfall. Men, men.. För oss båda är det lika mycket vårat älskade mirakel och Henke är lika mycket pappa hur vi än skulle ha gjort. Det tråkiga blir ju den biologiska biten..
Kan inte annat än att hålla med dig där, också jätte glad för bådas våra skull. :) Tänk om bara några månader så sitter vi där med våra små! <3
Och du, tänker på er!
Kramar!
Åhhh, här sitter jag med tårarna i ögonen efter att ha läst din kommentar och kan inte ens föreställa mig hur ni känner det.. :( Jag ska hålla mina tummar och tår och hoppas så innerligt att det ska gå länge till innan en transplantation är på gång!! Du får ge din kille och dig själv en varm kram från mig!!
Ja, underbara tanke!! <3
